Hoppa till huvudinnehållet

Besvarat

Fråga

Hej! Jag har precis fått beskedet om att min pappa har prostatacancer. Jag var till viss del förberedd på diagnosen eftersom jag läste på om symtom som jag sedan frågade honom om han upplever. Han svarade ja på de flesta av mina frågor. Efter det samtalet hade jag ett mindre sammanbrott då min värld kollapsade, jag brukar inte gråta, men jag grät den dagen i min ensamhet. Jag har en egen familj så jag måste vara stark tänker jag. Samtidigt som jag har en enorm sorg i hjärtat, min sambo tror att jag är ledsen för att jag inte vill vara med henne, medan jag inget kan säga om vad som faktiskt har hänt. Sen skulle vi träffa en läkare som sa åt honom att ta med en närstående. Varför vill man ha med en närstående om beskedet är positivt? Tänkte jag. Väl på plats sa de att de hittat cancer runt hela prostatan och att den är lokal. Min far har genomfört en röntgen för att de ska kunna fastställa att den inte har spridit sig. Jag bröt ihop åter igen när jag kom hem och var närvarande i kropp men frånvarande i sinnet i tre dagar. Min far vill inte att jag nämner för någon om hans sjukdom, så jag måste hålla allt för mig själv. Mina syskon vet ingenting då jag inte får berätta om det. Jag vet inte vad jag ska göra. Hade jag kunnat byta ut min kropp mot hans så hade jag gjort det. Vad ska jag göra? Jag har inget botemedel, makt, kunskap som kan rädda honom, ingenting. Kan ni hjälpa mig? Jag vet inte hur mitt liv kommer att se ut utan min pappa. Vi har en nära relation och jag har levt med honom från den att jag var 9 år fram till att jag fyllde 27 år. Jag är maktlös och känner mig svag eftersom jag inte har någon lösning. Tacksam för svar Med vänlig hälsning L

Svar

Hej L!

 

Det är jättebra att du hör av dig! Tack för att du delar med dig av dina känslor i denna jobbiga situation du befinner dig i.

 

Vi tänker att det är normalt att känna och agera som du gör. Det är mycket som påverkas i ens egen och andras tillvaro när en förälder blir sjuk i en cancer sjukdom. Det är bra om du kan agera utifrån de känslor som du känner, alltså gråt om du känner dig ledsen och var arg om du känner dig arg med mera. Det är normalt att känna sorg och känslor.

 

Alla människor reagerar olika när man är i kris och/eller sorg. En del vill vara i ensamhet och sörja medan andra vill ha närhet till andra. Man kan förklara kris på så sätt; att de tidigare erfarenheterna och kunskaperna inte riktigt räcker till för att kunna varken förstå eller hantera den speciella situation man hamnat i.

Det finns inget rätt eller fel i hur man sörjer och känner när man är i kris och sorg.

 

Det låter i din beskrivning som att du känner dig ensam i dina känslor i och med att din pappa inte vill att du ska berätta för resterande av familjemedlemmar eller någon annan för den delen. I forskning kan man se att det gynnar och är viktigt att försöka ha en öppen kommunikation mellan nära och kära. Vårt råd är att prata med din pappa om detta trots att det med säkerhet både är svårt och jobbigt. Vill ändå inte din pappa berätta för resterande familjemedlemmar, så fråga om du åtminstonde kan få prata med din sambo om hur du känner.

Förklara att du själv inte mår bra av att vara den enda som vet och att du behöver ha någon att prata och ventilera med; sambo eller någon kompis. Besök gärna vårt forum om du vill prata med andra i liknande situationer eller vår vänförmedling Snacka.

 

Känner du att du är i behov av att prata med en kurator, så ta kontakt! Går du i skola finns det oftast en kurator där att kontakta och prata med. Arbetar du, så kanske ni har en kurator att kontakta på din arbetsplats.

Med största sannolikhet kommer din pappa att erbjudas (om det inte redan skett), en kontaktsjuksköterska som kan hjälpa till med bland annat kuratorskontakt (för både din pappa och dig som anhörig) eller besvara frågor som du har om din pappa tillåter dig att ta del av det.

 

I en sådan här situation kan det också vara viktigt att få löpande information om din pappas sjukdom och tillstånd. Be din pappa berätta och informera dig om vad som händer kring hans sjukdom och fortsatt planering. Det finns också en del att läsa om cancer sjukdomen - Prostatacancer, men vi råder dig till att hålla dig till forskningsbaserade och tillförlitliga källor inom ämnet.

 

Du måste försöka att ta hand om dig och inte glömma bort dig själv i denna situation!

Det är lätt att glömma sig själv och bara tänka på din pappa och dina närmaste. Det är viktigt att du kan orka med ditt liv, din vardag och inte bära alla känslor och sorg själv. Ensam är inte alltid stark!

 

Nej, du kan inte bota din pappas cancersjukdom men du är viktig! Du kan finnas där som stöd genom att vara närvarande och lyssna. Vi tror att din pappa värdesätter detta.

 

Vi hoppas att du fått lite råd som kan hjälpa dig på traven. Tveka inte att höra av dig ytterligare om du har mer frågor och/eller funderingar!

 

Ta hand om dig!

 

Med Vänliga Hälsningar

 

Nära Cancer

 

2020-04-09