Hoppa till huvudinnehållet

Besvarat

Fråga

Hej Jag förlorade min sambo för 3,5 år sedan i prostatacancer. Min stora trygga kärlek. En svår sorgetid som jag fortfarande känner men har tagit mig vidare och har för ett år sedan inlett en relation med en man, vi bor på olika orter och träffas så ofta vi kan. Jag har pendlat mellan kärlek och brist på tillit till relationen. Han har haft dålig hälsa ett tag bakåt som nu visar sig vara ändtarmcancer. Jag känner en viss panikkänsla och drar mig undan men har känslor för honom. En jättesvår livssituation har jag hamnat i och får dåligt samvete över att jag känner så.

Svar

Hej! 

Det du beskriver är en mycket komplicerad och känslomässigt krävande livssituation. Att förlora en livspartner i cancer innebär ofta en djup och långvarig sorg, och även om tiden har gått och du har kunnat gå vidare i livet, betyder det inte att de erfarenheter du bär med dig har förlorat sin betydelse. Tvärtom kan en ny cancersjukdom hos en person du har känslor för väcka minnen, rädslor och känsloreaktioner med stor kraft. Läs gärna om  "Sorgens skiftningar – vad är konstigt och vad är okej?"

Det är därför fullt förståeligt att du upplever panikkänslor och en impuls att dra dig undan. En sådan reaktion behöver inte tolkas som att dina känslor för din nuvarande partner är svaga eller otillräckliga. Snarare kan den vara ett uttryck för att din tidigare förlust aktualiseras och att du, medvetet eller omedvetet, försöker skydda dig från risken att återigen utsättas för en mycket smärtsam förlust. Försök att ge dig själv tillåtelse att reagera som den människa du är, med de erfarenheter du bär på. Det är inte konstigt att du får panikkänslor med tanke på vad du har varit med om. Det kan också vara värdefullt att samtala med en kurator eller psykolog, både för att bearbeta den tidigare sorgen och för att få stöd i den situation du nu befinner dig i. Du ska inte behöva bära detta ensam. Du kan läsa mer under "Ångest och panikattacker – vad är det som händer?"

Det dåliga samvete du beskriver är också vanligt i liknande situationer. Många människor ställer höga krav på sig själva och tänker att de borde reagera på ett visst sätt. Men känslor följer sällan våra föreställningar om hur vi borde känna. Rädsla, kärlek, sorg, tvekan och omsorg kan existera samtidigt utan att motsäga varandra. Du har tidigare upplevt osäkerhet och brist på tillit i relationen, samtidigt som du känner kärlek och vill finnas kvar. Nu ställs er relation inför en allvarlig prövning, och det är naturligt att tidigare osäkerheter förstärks när en ny kris uppstår. Det innebär inte nödvändigtvis att relationen saknar värde, utan att du befinner dig i en situation där flera svåra erfarenheter sammanfaller.När en person som man står nära drabbas av cancer är det vanligt att hamna i en kris du kan läsa mer under "Vad menas med kris? Och vad är egentligen sorg?"

Slutligen vill jag betona att omsorg om dig själv inte står i motsats till omsorg om din partner. För att kunna finnas där för någon annan behöver du också ta hand om dina egna känslor och ge dem den respekt de förtjänar. Det finns ingen "rätt" eller "fel" reaktion i en situation som denna. Det viktigaste är att du tillåter dig själv att vara mänsklig och att söka stöd när belastningen blir för stor. Din berättelse vittnar om en människa som redan har genomlevt en mycket svår förlust och som nu ställs inför en ny existentiell prövning. Det är en situation som kräver varsamhet, tålamod och medkänsla – även med dig själv. Hoppas du kan prata med din partner om dina känslor, oftast kan det vara lättare att få större förståelse för varandra om man har en öppen kommunikation. Glöm inte bort att Ta hand om dig!

 

Hälsningar 

Nära Cancer