Hoppa till huvudinnehållet

Besvarat

Fråga

Hej, min mamma fick blodcancer i somras och behandlas för några dagar sedan med cellgifter och har nu fått nya stamceller från en donator. Alla prover ser fina ut och mycket pekar på att hon kommer att bli frisk. Men det finns en gnagande oro i mig. Jag upplever inte samma glädje över saker som jag tidigare gillade. Jag söker mycket trygghet och har svårt att ta del av sociala aktiviteter som mina kursare bjuder med mig på. Jag bor i Lund medan hela min familj bor i Stockholm. Min pojkvän är ett bra stöd och trygghet, men det är fortfarande konstigt att känna att man är på ett helt annat stämningsläge än folk runtom. Jag är orolig för att min mamma ska drabbas av svåra komplikationer och jag är rädd för att se henne utan hår - det blir så tydligt att hon är sjuk då. Jag har inte klarat av mitt plugg så bra, det är svårt att fokusera - speciellt då jag pluggar till sjuksköterska och mycket påminner om min mamma.

Svar

Hej!

Det du går igenom just nu är oerhört tungt, och det är inte konstigt att det påverkar dig på många plan. När någon man älskar blir svårt sjuk skakar det om hela ens värld. Du lever med en oro som de flesta runt dig inte delar just nu, och då är det lätt att känna sig på ett helt annat stämningsläge än andra. Det är helt normalt att du inte känner samma lust till saker du brukade tycka om, och att bo i Lund medan din familj är i Stockholm gör det förstås ännu mer påfrestande. Avståndet kan förstärka känslan av ensamhet, även om du vet att du har människor som bryr sig. Vänskap kan påverkas när någon nära blivit sjuk, du kan läsa mer här. 

Rädslan för komplikationer hos din mamma är också väldigt förståelig. Håravfall efter cellgifter är något många anhöriga beskriver som en av de svåraste sakerna att se, inte för att det förändrar vem hon är, utan för att det blir så synligt att hon är sjuk. Det är mänskligt att det gör ont.

Och att du pluggar till sjuksköterska samtidigt som allt detta pågår… det är en situation som skulle skaka om även den mest fokuserade studenten. Det du möter i utbildningen påminner dig säkert om din mamma hela tiden. Det är inte så konstigt att det blir svårt att koncentrera sig eller prestera som vanligt, när en familjemedlem drabbas av cancer är det inte ovanligt att man drabbas av en kris. Du kan läsa mer om kris här.

Tillåt dig att vara ledsen, orolig, utmattad. Våga luta dig mot din pojkvän och, om du orkar, kanske någon vän du känner dig trygg med. Människor vill ofta finnas där, de behöver bara veta hur du har det så det är viktigt att försöka vara öppen mot din omgivning, försök också att vara snäll mot dig själv  Läs mer om hur du kan ta hand om dig

 

Hälsningar

Nära Cancer