Hej,

Det låter som att du har gått igenom en oerhört tuff period med många känslor att hantera. Att förlora en förälder, särskilt när det har varit en lång och utmanande sjukdomstid som glioblastom, är något som påverkar en djupt, både på ett praktiskt och känslomässigt plan. Det är helt förståeligt att sorgen inte alltid visar sig på det sätt man förväntar sig, eller att den kan komma i omgångar – det är inte alls ovanligt, här kan du läsa mer om sorg

Många som går igenom en förlust som din känner kanske också att andra runt omkring dem har gått vidare eller förväntar sig att de ska göra det, vilket kan skapa en känsla av att man inte riktigt får utrymme att sörja när man själv är redo. Det är också helt okej att din sorg kanske inte kom direkt efter dödsfallet, det är många som upplever att sorgen kommer längre fram, när man har haft tid att verkligen bearbeta allt. Och det finns inget rätt eller fel sätt att sörja på. Sorg är individuell, och den kan komma i vågor.

Det viktigaste är att du inte ska känna att du måste "vara klar" med sorgen bara för att tiden har gått. Sorg är en process som kan pågå länge, och den ser olika ut för alla. Ge dig själv tid att känna och bearbeta när du är redo. Du förtjänar att ha det utrymmet, sorgen kan komma i vågor eller i olika skiftningar. Här kan du läsa mer om sorgens skiftningar.

Att du känner att stämningen kan bli jobbig när du försöker prata med dina vänner om detta är något som också är vanligt. Ibland kan det kännas svårt att öppna upp för vänner när man inte känner att de riktigt förstår Vänskap kan påverkas när någon nära blivit sjuk. Att prata med andra i samma situation kan verkligen vara till hjälp, och det kan vara lättare att dela känslor med människor som förstår på djupet. Jag förstår att du letar efter en samtalsgrupp för ungdomar som har förlorat en förälder till cancer. I vårat forum kan du skriva av dig och få svar från andra i liknande situationer. Om du vill ha en lite mer personlig kontakt så kan du anmäla dig till   Snacka, där kan du matchas med andra som har varit eller är i samma situation som dig. Du kan också se om Ung Cancer har några samtalsgrupper som kan passa dig. 

Du kan också fundera på om du känner att du vill prata med någon professionell, som en kurator eller terapeut, som är van vid att stötta ungdomar genom sorg och förlust. Om du inte vet var du kan hitta det, kan en skolkurator eller en ungdomsmottagning vara ett bra första steg och man kan även söka på sin vårdcentral. Som det alltid kan vara med personkemi så passar vi människor olika bra ihop, ibland kanske inte första kuratorn man träffar passar hur man fungerar. 

Jag hoppas att det här kan vara till hjälp, och att du hittar det stöd du söker. Titta gärna på våra andra artiklar där kanske du känner igen dig i andras berättelser. 

Ta hand om dig, och tveka inte att söka hjälp när du känner att du behöver det. Du är inte ensam i det här, även om det ibland kan kännas så.

Hälsningar 

Nära Cancer