Hoppa till huvudinnehållet

Besvarat

Fråga

Hej jag heter Simon och är 16 år. Min pappa berättade ikväll för mig att han har en glioblastom i hjärnan och jag vet inte hur jag ska känna. Mina systrar har flyttat hemifrån och mamma är hysterisk och jag försöker tänka positivt men jag tänker även att det är bra att vara realistisk för att kunna förbereda sig på det värsta. Därför undrar jag om ni har några tips om hur jag ska gå till väga.

Svar

Hej Simon.

Det du går igenom just nu är oerhört tungt, det är förstårligt att du pendlar mellan att försöka tänka positivt och att vara realistisk, det är en väldigt svår sjukdom som din pappa har drabbats av. När någon man älskar blir svårt sjuk kan man drabbas av en kris och känslorna kan slå åt alla håll samtidigt, det är helt naturligt att känna många olika känslor både förvirrad, rädd och splittrad många gånger kan man pendla mellan hopp och förtivlan och alla känslor är okej, du kan läsa mer om kris här.  Du beskriver att din mamma är väldigt uppriven och att dina systrar inte är hemma, och jag hör att du på något sätt försöker hålla ihop allt. Men du behöver inte bära den här situationen ensam, och du har lika mycket rätt att vara ledsen, orolig och vilsen som alla andra i din familj. Försök att ta stöd utifrån och träffa en kurator? Kanske har ni någon skolkurator eller skolsjuksköterska som du kan kontakta? 

Att försöka tänka positivt samtidigt som du vill vara realistisk är en balans som många i din situation försöker hitta. Det kan vara skönt att veta lite om vad som väntar, men det är också viktigt att du inte fastnar i att försöka kontrollera allt eller alltid vara den ”starka”. Det är okej att släppa taget ibland, att prata om det som känns svårt, och att låta andra finnas där för dig. Du behöver heller inte bestämma dig nu för hur du ska känna eller hur du ska hantera allt. Tillåt dig själv att ta en dag i taget. När det känns överväldigande kan det hjälpa att fokusera på små saker som ger dig trygghet eller lugn – en promenad, musik, någon vän du kan prata med, eller bara att få andas ut en stund i fred, du kan kanske få mer tips i att läsa artikeln Musik, vänner eller att skriva - vilken är din ventil 

Det viktigaste är att du inte går igenom det här utan stöd. Du är fortfarande ett barn, även om situationen kanske får dig att känna dig mycket äldre, och du förtjänar att bli buren av andra när det känns för tungt. Du kan vara både realistisk och hoppfull, både stark och sårbar. Det finns inget rätt eller fel sätt att reagera på något så här svårt – det finns bara ditt sätt, och det är okej.

Ta hand om dig! 

Hälsningar 

Nära Cancer