Den nedre delen av livmodern kallas för livmoderhalsen eller cervix.
Livmoderhalsen är inbäddad överst i slidan och utgör en smal passage mellan slidan och livmodern, cirka 2,5 centimeter lång. Denna smala passage ska hålla emot tyngden av ett barn som växer i livmodern. Den allra nedersta delen kallas livmodertappen.
Livmoderhalsen består av olika slags celler. På ett frimärksstort område på livmodertappen, möts dessa celltyper och där kan cellförändringar uppstå. En cellförändring betyder att cellerna ser avvikande ut, till exempel genom att ha onormalt stor cellkärna. Det är i sig inte farligt, men en del av dessa avvikande celler kan utvecklas till cancerceller.
Tredje vanligaste cancerformen bland yngre svenska kvinnor
I Sverige får ungefär 450 kvinnor per år livmoderhalscancer. Medelåldern hos dem som får sjukdomen är drygt 50 år och nästan var tredje patient är under 40 år. Det gör livmoderhalscancer till den tredje vanligaste cancerformen bland svenska kvinnor mellan 15 och 44 år. Bröstcancer och malignt melanom är vanligare.
Livmoderhalscancer i tidiga stadier behöver inte ge några symtom alls. Symtom som kan förekomma är blödningar från slidan efter samlag eller ansträngning.
Livmoderhalscancer kan delas in i fyra stadier utifrån hur långt sjukdomen har utvecklats. Vid tidig upptäckt kan man se tumören endast i mikroskop eller med ögat, men den har inte spridit sig utanför livmoderhalsen. Senare når tumören slidans övre del eller vävnad nära livmodern för att ännu senare sprida sig till slidans nedre del eller till urinblåsa, ändtarm och/eller andra organ utanför det lilla bäckenet.
Individuellt anpassad behandling
Behandling av livmoderhalscancer kan se olika ut. Det bestäms bland annat av hur långt sjukdomen har hunnit utvecklas, kvinnans ålder och om hon har fler sjukdomar.
Det går att behandla med både operation, strålning och cytostatika och man kan kombinera flera metoder. I tidiga stadier är det vanligast med operation, där man oftast tar bort hela livmodern, äggledare och lymfkörtlar som finns i bäckenet nära tumören. Det kan ske med titthålskirurgi, då man gör flera små öppningar i buken i stället för en enda, större öppning. Om kvinnan är yngre, har en mindre tumör och vill kunna bära ett barn kan man göra ett mindre omfattande ingrepp där man bara tar bort livmoderhalsen, så kallad trachelektomi. Vid en eventuell senare graviditet hålls då den förkortade livmoderhalsen ihop av ett så kallat cerklage, en snörning som står emot trycket av ett barn i livmodern.
Strålning kan göras på olika sätt
En stor tumör som har vuxit in i annan vävnad kan vara svår att operera bort. Därför är strålning och cytostatika de vanligaste behandlingsformerna i senare stadier. Även strålning kan göras på olika sätt. Antingen som en yttre strålbehandling över nedre delen av buken, eller som en inre strålbehandling, då man placerar strålkällor inuti eller intill det område som ska behandlas, så kallad brachyterapi.
Cytostatika, som också kallas cellgifter, ges vanligen via dropp och behandlingarna kan vara olika långa beroende på hur sjukdomen utvecklat sig. Strålning och cellgifter kan också ges efter en operation. Ju tidigare sjukdomen upptäcks, desto bättre är prognosen. De flesta som får sjukdomen lever med den länge, men ungefär var tredje kvinna med livmoderhalscancer mister livet inom fem år. Det betyder att ungefär 150 kvinnor varje år dör till följd av livmoderhalscancer i Sverige.
En sjukdom som minskar
Sjukdomen har minskat kraftigt i Sverige sedan 1960-talet, då man började erbjuda svenska kvinnor mellan 23 och 60 år gynekologisk cellprovtagning.
Vid ett sådant prov använder en barnmorska eller en gynekolog en liten borste eller en bomullspinne för att samla upp celler från det område på livmodertappen där livmoderhalscancer kan utvecklas. Cellerna undersöks i mikroskop och om allt ser normalt ut gör man ingenting. Om man upptäcker cellförändringar, alltså att cellerna ser avvikande ut, kan man vänta ett tag och tar sedan ett nytt cellprov. Cellförändringen kan då ha läkt ut, till exempel om den orsakats av en tillfällig infektion som kroppens immunförsvar har tagit hand om. Varje år får ungefär 30 000 kvinnor besked om att de har cellförändringar. De flesta behöver inte behandla sina cellförändringar.
Cellförändring är inte samma sak som cancer
Om cellförändringen är allvarlig eller finns kvar vid ett uppföljande cellprov tar man en biopsi, som betyder att man tar ett litet vävnadsprov från livmodertappen.
Vävnadsprovet undersöks i mikroskop. Om man har cellförändringar kan de vara ett förstadium till cancer. Då tar man bort en bit av vävnaden på livmodertappen. Det sker med kirurgi, laser, värmekniv eller frysbehandling. Man får lokalbedövning eller narkos under ingreppet och kan vanligen gå hem samma dag. Att man har behandlats för cellförändringar betyder inte att man har haft cancer, utan man har tagit bort något som kan utvecklas till cancer. Man har förebyggt sjukdom för att slippa få den.
En cancer som orsakas av ett virus
Nästan all livmoderhalscancer orsakas av vissa sorter av humant papillom-virus, HPV. Det finns över hundra olika typer av HPV och vissa kan ge vårtor på händer, fötter och i underliv, som till exempel kondylom. Dessa HPV-typer kan inte leda till cancer.
Man känner till 14 typer av HPV som på sikt kan utvecklas till cancer genom att först ge cellförändringar på livmoderhalsen. Dessa infektioner kan man ha i många år utan att känna till det eftersom de inte ger symtom. Både män och kvinnor kan ha dessa infektioner och sprida dem. De förs över från en person till en annan via sex. HPV-varianterna 16 och 18 ligger bakom 70 procent av all livmoderhalscancer i Sverige. Det finns vaccin som ger ett bra skydd mot HPV 16 och 18.
Det är mycket vanligt att ha HPV virus, och även de sorter som kan leda till cancer, gör oftast inte det. Men eftersom det inte går att säga hos vem viruset kommer leda till cancer
Gratis HPV-vaccinering för barn
Sedan några år tillbaka ingår vaccinering mot HPV-virus i barnvaccinationsprogrammet, vilket betyder att den erbjuds utan kostnad. Sedan hösten 2020 erbjuds alla barn som går i femte eller sjätte klass HPV-vaccination. Innan dess erbjöds endast flickor vaccinationen. Men eftersom HPV-virus inte bara kan orsaka livmoderhalscancer, utan också kan orsaka huvudhalscancer och peniscancer började man då även erbjuda vaccination till pojkar.
Stora studier har visat att vaccineringen är säker och att den inte ger allvarliga biverkningar. Det är viktigt att påpeka det eftersom det förekommer felaktig information om HPV-vaccinering.
Det är mycket vanligt att ha HPV virus. Det är viktigt att känna till att de sorter som kan leda till cancer oftast inte gör det. Men eftersom det inte går att säga hos vem viruset kommer leda till cancer bör alla barn vaccineras.
