Vem får komma?

När någon har dött skrivs det ofta en dödsannons som sätts in i en dagstidning. Där brukar det stå om begravningen kommer att ske med bara de närmaste eller om alla som vill är välkomna att delta. Om det är en minnesstund efter begravningen brukar det skrivas i dödsannonsen. Det brukar också skrivas ut om man behöver anmäla sig till minnesstunden.

Klädsel

Förr i tiden var det vanligt att man klädde sig i svarta kläder under begravningen och lång tid efteråt. Det gjorde man för att med färgens hjälp visa att man sörjde. Det vanliga idag är att man klär sig lite finare. Om de närmast anhöriga har en önskan om en viss klädsel skrivs det i dödsannonsen, till exempel mörk eller ljus klädsel. Om det inte står något i annonsen kan man själv välja vad man vill ha på sig.

Kyrklig begravning

Tillsammans med prästen går de närmaste igenom hur ceremonin ska utformas. Ofta kan man vara delaktig i till exempel valet av musik och psalmer. Ibland finns önskemål om extra musik och sång; någon släkting eller vän kanske vill sjunga eller läsa en dikt. Om man vill kan man lägga saker i kistan, exempelvis teckningar, en dikt, brev eller något annat föremål som man tror har betydelse för personen som har dött. För att göra kyrkorummet mer personligt kan man exempelvis ställa fram ett fint kort på den som dött, eller kanske ett dragspel, fiskespö eller något annat som symboliserar den döda.

Borgerlig begravning

Vid borgerlig begravning har de anhöriga stor frihet att utforma begravningen så som de och/eller den som dött önskat det. Kyrkliga begravningar följer oftast en viss ordning, medan de borgerliga ceremonierna inte styrs av några "måsten". Trots att den borgerliga begravningen inte har någon religiös anknytning är det möjligt att under ceremonin ändå ha vissa inslag från olika trosinriktningar. Ofta förekommer musik och diktläsning som centrala delar.

Man kan ha en borgerlig begravningsceremoni nästan var som helst. Begravningen kan hållas i ett kapell, men man kan också välja att vara utomhus, exempelvis i trädgården, vid havet eller hemma i den dödes hem. Den som håller i begravningsceremonin kallas för officiant. Vid en borgerlig begravning kan vem som helst vara officiant. Därför är ofta officianten någon som kände den döda väl, exempelvis en släkting eller vän. Det är också vanligt att man använder sig av en officiant som arbetar åt begravningsbyrån eller en officiant som kommunen utsett.

Tårar och handbukett

Det kan kännas jobbigt att gå på en begravning. Många är ledsna och gråter, vilket är helt okej. Det är också okej att inte fälla en enda tår. Det är olika hur och när vi sörjer. Någon kan känna att det inte är förrän på begravningen som man förstår att personen verkligen har dött, medan någon annan har gråtit så många tårar efter dödsfallet att det känns som att de tagit slut när begravningsdagen infinner sig.

Till begravningsceremonin är det vanligt att man tar med sig en handbukett med någon enkel blomma. Ofta får gästerna gå fram till kistan någon gång under ceremonin, lämna sin bukett och säga farväl. Om den som dött har valt att begravas i jorden följer oftast alla gästerna på begravningen med till gravplatsen och kan där få lämna sin handbukett efter att kistan sänkts ner i marken.

 

Skriv ut texten här:

Hur går en begravning till, egentligen? (PDF)