2011 fick jag äran att sommarprata och det är också anledningen till att jag nu dyker upp här. I mitt sommarprat berättade jag om sorgen efter min pappa. Min pappa dog i cancer 1996 och åren som följde var fruktansvärda på många sätt. Att som tjugoåring sortera allt jag och min familj gått igenom blev en övermäktig uppgift.

Jag hade fått uppleva en cancerresa med sorligt slut och nu satt jag i en lägenhet i centrala Göteborg och vågade inte gå ut. 80 mil från mamma och syster i Umeå, en pappa som nu låg en meter ner under jorden, och jag en ung vuxen som precis lärt mig att fylla i a-kasse kort. Den livskrisen tog jag mig ur genom att börja skriva; jag hittade till slut min pysknapp.

Skrivandet och humorn lättade på trycket inom mig och marken under mig slutade gunga. Från att ha varit livrädd blev jag bara rädd och idag kan jag hantera mina rädslor.

Så till dig som just nu är medpassagerare i en cancerresa, eller till dig som för tjugo år sedan gick igenom samma sak som mig – med lyckligt eller sorgligt slut – sträcker jag ut min högra hand och säger: Välkomna till Radio Pysknappen!

Text: Olof Wretling
Foto: Sofia Wretling

Lyssna på Radio Pysknappen! Programmen finns även teckentolkade. (Se länkar i gula rutan.)