Hej, Jag är 15 år och förlorade min mamma i cancer för cirka ett och ett halvt år sen. Under tiden då hon var sjuk pratade jag med en kurator på sjukhuset om mamma. Efter hennes död så började jag gå i en sorggrupp där andra som varit med om samma sak pratade med varandra. I skolan pratade jag också med skolkuratorn. Nu har jag flyttat till en annan stad där det varken finns någon sorgrupp att vara med i eller en kurrator på skolan, vilket är en omstälning för mig. Jag vill ha någon vuxen att prata med som inte är närstående men vet inte med vem. Om jag frågar våran skolsyster om en kurator att prata med känns det som att jag gör henne ”ledsen” eftersom att jag inte vill prata med henne vilket hon har sagt att jag alltid kan göra. Det känns också som att jag inte kan prata om mammas död med familjen på samma sätt som förut eftersom det gått en längre tid. Jag kan också känna att det finns andra som har det värre än mig eftersom att jag inte är så ”deprimerad” och att jag egentligen kanske inte behöver prata med någon. Jag känner mig ensam i hela situationen. Vad kan man göra? Ska jag testa att prata med skolsyster i alla fall?