Hoppa till huvudinnehållet

Besvarat

Fråga

Jag förlorade min pappa i cancer för 4 år sen när jag var 14. Nu har jag typ blivit hypokondriker och tror att varje förkylning, konstigt blåmärke, halsont, etc är nån form av allvarlig sjukdom (inte nödvändigtvis cancer men nått illa iallafall) men jag kollar aldrig upp det jag är orolig för eftersom ja är livrädd för att ha rätt. Vill typ veta om det är en normal reaktion att jag går runt o tror att ja ska dö vid 25 typ men vågar inte söka vård. Är det fler som känner så här? Och va kan jag göra? För det mesta är det bara väldigt utmanande att hela tiden tro att jag har typ pesten. Mvh tjej med väldigt död pappa

Svar

Hej!

Först och främst vill jag säga att jag beklagar att du har behövt gå igenom det här. Att förlora en förälder i cancer, särskilt under tonåren, kan påverka ens känsla av trygghet och syn på sin egen hälsa långt efteråt.

Det du beskriver är inte en ovanlig reaktion efter en sådan förlust. När man har varit nära en allvarlig sjukdom och sett någon man älskar bli sjuk och dö, kan kroppen och hjärnan börja leva med en ständig beredskap. Man blir extra uppmärksam på kroppsliga förändringar och kan tolka ganska vanliga symtom som tecken på något farligt. Det kan också handla om en rädsla för att själv drabbas av samma sak som sin förälder.

Det blir dessutom lätt en ond cirkel: du blir rädd för symtom, men samtidigt så rädd för vad vården skulle kunna hitta att du undviker att söka hjälp. På kort sikt kan det kännas tryggare att inte få veta, men på lång sikt riskerar oron att växa.

Jag skulle verkligen vilja uppmuntra dig att söka stöd för den här oron. Du behöver inte vänta tills den blir värre. Du kan exempelvis vända dig till vårdcentralen eller en kurator och berätta både om din pappas sjukdom och hur det har påverkat din egen trygghet kring hälsa. Du kan också få hjälp att hantera hälsoångest och den sorg som kanske fortfarande gör sig påmind. Att hitta någon annan att prata med i liknande situation kan också hjälpa, om du vill kan du anmäla dig till Snacka så kan du få prata med någon som varit i en liknande situation. 

Om du har symtom som oroar dig är det också viktigt att våga låta vården bedöma dem, snarare än att själv behöva gå runt med rädslan. Det du känner är inte konstigt, överdrivet och du är långt ifrån ensam i att känna så här. Det är förståeligt att din pappas sjukdom har satt spår, men du ska inte behöva leva med en ständig känsla av att din egen död väntar runt hörnet. Du förtjänar att få känna dig trygg i din kropp och kunna leva ditt liv utan att hela tiden vänta på nästa katastrof. Du kan läsa mer om ångest, kanske kan det göra att du mår lite bättre om du får mer förståelse för det du känner. 

 

Hälsningar 

Nära Cancer