Hoppa till huvudinnehållet

Besvarat

Fråga

Hej,Jag är 23 år gammal och min mamma blev för några veckor sedan diagnosticerad med klatskins tumör. Jag har det senaste året varit psykiskt sjuk i depression och ångest, har legat inne på avdelning några veckor under våren och sommaren på grund av ångest och självmordstankar. Jag har under denna tid bott hemma hos mamma när jag inte varit på avdelning. Vi har haft en växelvis nära och växelvis svår relation, men hon har hjälpt och stöttat mig jättemycket under det här året på alla sätt. De senaste veckorna har jag mått mycket bättre, klarat av att jobba heltid, träffa vänner, vara ute, etc. Nu är mamma sjuk. Först fattade jag inte hur sjuk hon var. Sedan fattade jag det och blev jätteledsen. Sedan har jag inte velat vara hemma hos mamma. Dels för att jag tycker att det är jobbigt att hon är konstig av smärtstillande etc, och dels för att jag inte vill bo där. Känner att jag har varit där väldigt mycket. Känner att mamma är lite jobbig. Hon ringde mig igår för att höra efter vad som händer, varför jag inte vill bo där eller vara där alls, och inte hört av mig eller tänkt på mamma och hennes make. Jag försökte säga till henne att jag behövde lite utrymme just nu, att det inte är för alltid men just nu. Hon och jag blev väldigt upprörda av samtalet, och det var väldigt svårt för mig att hänga med i vad som var det hon ville och vad jag tyckte var rimligt. Känner mig som en hemsk person som inte vill vara med min mamma som har cancer, men känner samtidigt att jag inte har något att säga till henne. Jag är rädd att hon ska säga saker som sårar mig. Jag har väldigt mycket ångest över den här situationen, och det känns som att det blir fel hur jag än gör.

Svar

Hej!

 

Hur vi reagerar när någon nära fått cancer är olika, beroende på vem vi är, hur vi mår och vilken relation vi har till den som blivit sjuk.

Du skriver att du får mycket ångest över situationen som ni nu befinner er i. Av det du skriver låter det som att du inte riktigt orkar ta in att din mamma blivit sjuk och därför inte har kontakt med henne efter att hon fått sin diagnos. Stämmer det? För att minska ångesten är det alltid bra att möta det svåra så att man får en chans att bearbeta det. Du och din mamma skulle kunna behöva prata med en kurator som skulle kunna hjälpa er igenom den svåra situation som ni nu hamnat i. Har du kontakt med någon kurator/psykolog inom psykiatrin som skulle kunna hjälpa er? Annars kanske det finns en kurator på din mammas klinik eller via Vårdcentralen.

 

Du skriver att du mått dåligt under en period men att du nu mått mycket bättre en tid och att du då klarat av att jobba och träffa vänner etc. Det låter jättebra! Det är bra att behålla sitt vardagsliv så långt det är möjligt även om någon nära drabbats av cancer. Så ha inte dåligt samvete för att du också behöver ta hand om dig själv, även fast din mamma nu blivit sjuk. Gör sådant du gillar och mår bra av. Ha roligt, träffa vänner. Sov ordentligt och motionera. Är kroppen i balans är det lättare att hantera sina känslor. Är du trött och slut, blir allting tungt. Läs mer om det på Leva nära cancer

 

Vänliga hälsningar

Nära Cancer

2017-02-09