Hoppa till huvudinnehållet

Styvpappa med hjärntumörer.

Inlägget har 1 svar

  1. Anonym

    Det känns så overkligt. Även om han varit sjuk i ett år känns det som att tiden gått alldeles för snabbt. Från att vara nästan frisk till att bli immun mot medicinen och få mer tumörer. Nu kan han dö när som helst. Jag vet inte vad jag ska säga till honom då han inte är en känslosam person. Ibland känns det inte ens som att han vill att jag ska hälsa på honom i sjukhuset. Om man inte börjar prata med honom så är han bara tyst. Jag skulle vilja krama honom och säga att jag kommer sakna honom men jag vågar inte. Jag vet inte hur jag ska bete mig men jag vet att jag har en tendens till att isolera mig. Jag orkar inte med midsommar lunch och middag, det är som en klump i magen och jag vill bara vara ifred. Min mamma säger att vi måste vara tillsammans och jag förstår hur hon tänker men jag anser att vi alla har olika sätt att hantera situationen vi är i. Det här är hennes sambo och min halvsysters pappa och deras relationer känns ju självklara, han klarar av att visa sina känslor till dem men inte till mig. Jag har ändå känt honom sedan jag var fyra och det gör ont att känna sig så utanför.

    • Anmäl
    • Svara
    1. Lisa

      😢Jag hoppas verkligen att midsommar blev bättre än vad du förväntat dig! Och jag hoppad att du kan säga de saker som du vill till din styvpappa! Har du sagt till din mamma att du känner dig utanför? Styrkekramar till dig❤️❤️❤️

      • Anmäl
      • Svara

Nu visas 1 av 1 svar.

Svara på "Styvpappa med hjärntumörer."