Hoppa till huvudinnehållet

Sorg och depp efter mammas bortgång

Inlägget har 2 svar

  1. Fredrik

    Hej ska försöka hålla detta kort. Min mamma 57 år gick bort i cancer 17 aug och detta har tagit otroligt hårt på mig.

    Jag tänker på henne hela dagarna, förutom vissa stunder om jag är distraherad av något.

    Känner så blandat om livet just nu, livslusten är låg, är nästan konstant nedstämd/ledsen, omotiverad att jobba, jobbar även 100% hemifrån så är tungt att vara själv.

    Vet inte vad jag ska ta till mig för att varje dag orka “köra på som vanligt”… vissa dagar är enklare och vissa är otroligt tunga och jag bara gråter.

    Vet inte exakt vad jag vill få ut av att skriva detta egentligen.. vill väl egentligen kanske höra andras erfarenheter med en förälders bortgång.. och hur ni haft eller har det idag.. blir det bättre.. ?

    Förstått att sorgen och saknaden kommer alltid att finnas där, men att den förändras vart efter tiden går.

    Men är så svårt att acceptera att jag aldrig mer ska få träffa, prata och krama min älskade mamma…

    Jag har pappa kvar och min storebror, samt vänner och släkt som finns där och stöttar. Samt frågat Svenska kyrkan om stöd genom samtal eller grupper men inte fått något svar.

    Berätta gärna hur eller vad ni gör för att bearbeta sånt här…

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (1)
  2. E

    Förstår verkligen hur du känner och din sorg, något som funkat för mig är att sysselsätta mig och vara med vänner. Även att prata ut om hur man känner med ens familj eftersom dom känner samma srog som dig är de väldigt skönt att prata ut med någon famijen.

    • Anmäl
    • Svara
  3. Anonym

    Hej Fredrik! Beklagar din förlust. 

    Precis som du så förlorade jag en av mina föräldrar för inte så länge sedan i en alldeles för låg ålder pga cancer. Min pappa dog den 21a december 2024 i lungcancer. I mitt fall är värsta chocken att allt gick så fort. Han fick besked att han hade aggressiv lungcancer sent en eftermiddag och bara 2 dagar senare somnade han in.

    Jag mår precis som du beskriver det. Allmänt låg och vet inte riktigt vart man ska ta vägen. Det jag märkt som kan hjälpa mig när det är som tyngst är att "prata" med pappa på någon plats där jag vet att han gillade att vara. Ibland surrar jag på högt för mig själv och ibland sker det inne i mitt huvud. Det kan till exempel vara i skogen där jag minns att vi ofta gick när jag var liten eller i bilen på vägen hem när jag passerar hans hus. Det resulterar ju förstås alltid i att jag grinar ögonen ur mig även fast jag börjar närma mig 30 år. Men efteråt känns det alltid lite lättare.

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (1)

Nu visas 2 av 2 svar.

Svara på "Sorg och depp efter mammas bortgång "