Hoppa till huvudinnehållet

Pappa<3

Inlägget har 2 svar

  1. 6383747

    Hej!

    Min pappa och jag har aldrig haft en bra relation pga att vi kom till Sverige när jag var cirka 9 månader(är 16 nu) och då hade pappa inte tid för att ta hand om oss eftersom han var tvungen att studera på nytt. Efter det började han praktisera runt om i världen och då kunde han vara borta i 6 månader och stanna i cirka en vecka eftersom vi hade väldigt ont om pengar runt denna tid och hade inte ekonomin för att betala flygbiljetter varenda månad.

    Efter det fick mitt pappa ett jobb som jurist inom FN(yey!!) vi flyttade till ett jättefint hus, vår ekonomi förbättrades enormt. Med tanke på att min mamma bara är en sjuksköterska och ska ta hand om 5 barn.

    Men eftersom min pappa nästan aldrig var hemma eftersom han fortfarande var tvungen att arbeta utomlands(men hade dock så mycket bättre arbetsvillkor och kunde komma hem på varenda skollov)så insåg han inte hur olikt det svenska samhället är ifrån vårt afrikanska samhäll. Tonåringarna går ut oftare, umgås mer med vänner, dricker osv. Så det slutade med att vi aldrig kom överens. Min pappa jobbar också i outvecklade länder vilket gjorde så att dom barnen han ofta såg där, var barn som knappt hade nånting och har en helt annan uppväxt än vad jag och mina systrar hade. Det slutade med att vi HATADE när han kom hem, för det slutade bara med att vi aldrig fick umgås med vänner(det inträffade dock bara när han var i hemma i cirka 2 veckor tills han åkte tillbaks igen)osv.

    Sommaren 2016 så var vi utomlands i 2 veckor och det var jättekul men samma dag som han egentligen skulle åka tillbaks till jobbet så satte han ner oss och berättade att han var tvungen att stanna lite längre eftersom han var tvungen att kolla upp sin lever. Jaha tänkte vi och brydde oss inte så mycket, tre mer veckor gick förbi och jag och mina syskon undrade verkligen när han skulle åka. Jag kommer in när han knacka på min dörr och satte sig på min säng och talade om att dom hittat en tumör i hans lever, inte långt efter det visade det sig att det inte bara var en tumör utan tydligen fyra st, för stora och för många för att han ska kunna genomgå en operation. Och nu har ni väll förstått vilken ångest jag bär på nu, min kära pappa som gör allt för mig och hans döttrar. Min kära pappa som valde att jobba andra sidan världen från hans kära fru för att kunna uppfylla hennes drömmar. Min kära pappa lider nu av en jättesvår cancer som är nästan intill obotlig. Min kära pappa som lider av en cancer där det är 16% chans att man lever mer än 5 år efter man fått beskedet.

    Och eftersom jag är den komplicerade människan jag är så vet jag verkligen inte hur jag ska hantera detta, har undvikit det och låtsats ofta att jag är sjuk inför varje sjukhus besök vi ska göra för jag klarar verkligen inte av att se han där på sjukhussängen, i ett rum fyllt av människor som lider av cancer, för tänker inte erkänna det, för hur kan min kära pappa få cancer? Hur hände detta?

    Kl är alltså just nu 03:38 och har just nyss blivit klar med att gråta ögonen ur mig ang nyår. Vet hur mycket min pappa vill fira det med mig men vill verkligen fira det med mina vänner i år och klarar inte av tanken att min pappa och min mamma ska fira det ensamma. Jag mår så hemskt, jag vet inte hur mycket tid han har kvar och jag vet inte om det kommer några fler nyår jag kan fira med han.

    Japp, det var allt typ

    • Anmäl
    • Svara
    1. Anna

      Låter som ni har haft det väldigt tufft. Det är aldrig lätt när man får ett cancerbesked i familjen och de som inte fått det tror jag heller inte kan leva in sig i hur det är att få det. Min pappa fick ett cancerbesked för 1 1/2 månad sedan och det är så fruktansvärt tungt. Han opereras på onsdag och vi vet inte hur det kommer att gå. Ovissheten som sjukdomen ger är också helt fruktansvärd tycker jag. Att gå runt och inte veta. Min taktik i att hantera det här är att förtränga. Att leva på i stort sett som vanligt och slå bort alla tankar när de kommer. Det har funkar för mig men det gör det inte på alla naturligtvis. Hoppas du hittar ditt sätt. Jag försöker hitta alla stunder jag kan för att umgås med min pappa och att njuta av de små stunderna i vardagen. Lycka till och styrkekramar.

      • Anmäl
      • Svara
    2. Lovisa

      Styrkekramar till er båda! <3 min pappa var sjuk förra året men har blivit frisk igen. men jag vet hur jobbigt det är att vara idet!!>

      • Anmäl
      • Svara

Nu visas 2 av 2 svar.

Svara på "Pappa<3"