Hoppa till huvudinnehållet

Min pappa har cancer som han inte kommer överleva. Jag kommer fär kora han.

Inlägget har 14 svar

  1. Zophia89

    Vet inte riktigt vart jag ska börja, för snart 3 år sedan fick vi reda på att min pappa har benmärgscancer. En obotlig cancersjukdom.

    Man har inte riktigt tagit in att en vacker dag kommer han inte vara kvar. Han är 55 år i år. Cancern blir bara värre o väte trotts alla cellgifter o operationer. Förra veckan berättade läkarna att de inte finns mer o göra. Utan att vi bara köper oss tid nu.

    Ihelgen började vi prata om hur hans begravning ska se ut. Alltså förstår ni? :'( vi pratade om att jag 27 år gammal ska hjälpa min pappa att bestämma hans begravning :(

    Jag har aldrig känt ett sånt stort hål i mitt hjärta. Pappa, min pappa, de kommer snart en dag då jag inte kan ta på han eller ringa han. Vi har en väldigt nära relation o pratar i telefon varje dag. Hur överlever jag när han väl somnar in, jag klarar inte ens av tanken av de :(

    Sofia, 27 år bor i dalarna

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (1)
  2. Bella

    Förstår att det måste vara grymt jobbigt!! Min mamma har oxå cancer, bröstcancer och jag är orolig för henne. Hoppas att hon klarar sig men är sjukt orolig att hon inte gör det!! Hon är 47 år. Stor styrkekram till dig❤❤❤

    • Anmäl
    • Svara
  3. Zophia89

    Igår fick vi domen. Cancern har vunnit. De finns inge mer att göra än att lindra hans fruktansvärda smärta :'( nu ska vi få palliativ vård i hemmet. Nu är de nära slutet. Jag kommer som 27 åring få begrava min pappa. Jag kommer få leva resten av mitt liv utan att kunna se eller röra han. Jag är så matt ledsen o arg. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Min fina älskade pappa 💜💜💜

    • Anmäl
    • Svara
      • Besviken (1)
  4. Agnes

    ❤❤❤

    • Anmäl
    • Svara
  5. Mimmi

    Jävla cancer!! Min pappa har också cancer och en av mina största rädslor är att tänka mig in i den sits du är i nu, det är en fruktansvärd tanke. Att om några år när jag också är 27 så kanske det är samma för mig. Man blir ju arg, man ska inte behöva förlora en förälder när man är så ung!! Det måste vara så absurt för dig just nu och det gör mig ledsen att folk ska behöva uppleva det. Och var bara som du är, alla känslor är normala! Kan tycka det är skönt att höra att man inte behöver gå utefter en mall om hur man ska bete sig, situationen är redan så svår. Så om man behöver gråta och skrika, så kör! All styrka till dig <3>

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (1)
  6. Zophia89

    Tack 💔💕💕 jag önskar att ni vinner över cancern!

    Nu känner man inte igen pappa. För 2 veckor sedan åt vi mat o drack öl. Nu kan han inte gå längre o är gul i huden. Svullnar för tumörerna sätter sig så illa. De gick så fort. Från att kunna skratta, gå på stan o vila hemma. Till att ligga i lagd o inte kunna gå o bara orka träffa oss mellan 16-20 :'(

    Önskar att ni får ha era i liv mkt längre. Man känner sig så maktlös

    • Anmäl
    • Svara
  7. Zophia89

    Tack 💔💕💕 jag önskar att ni vinner över cancern!

    Nu känner man inte igen pappa. För 2 veckor sedan åt vi mat o drack öl. Nu kan han inte gå längre o är gul i huden. Svullnar för tumörerna sätter sig så illa. De gick så fort. Från att kunna skratta, gå på stan o vila hemma. Till att ligga i lagd o inte kunna gå o bara orka träffa oss mellan 16-20 :'(

    Önskar att ni får ha era i liv mkt längre. Man känner sig så maktlös

    • Anmäl
    • Svara
  8. Zophia89

    Nu finns han inte längre. Den 23 februari kl 07.40 tog han sitt sista andetag. Min. Älskade fina livsglädje pappa, cancern vann tillslut och jag känner mig så ledsen tom och ensam. Jag är hans lilla flicka igen som bara vill krypa upp i hans famn och ligga där i tryggheten.

    Min fina pappa med de isblå ögonen. Den där torsdag morgonen när mamma ringde kl 02. 30 att de inte va långt kvar. När vi åkte i rasande fart 25 mil för att hålla hans hand när han väl somnade in. Han väntade på mig. Vi hann vara tillsammans i 1 timme o 40 minuter. Min älskade pappa som bara blev 54.

    Jag älskar han och saknar han så de värker i kroppen. De verkligen värker inuti mig. Älskade älskade pappa. Du är så saknad!

    Du fattas mig, den bästa av de alla vem ska jag nu prata med varje dag? :'(

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (1)
  9. Therese

    Finns inget som någon någonsin kan säga som hjälper. För det värsta har redan hänt.

    Styrkekramar till dig.

    Min pappa kommer inte heller överleva. Just nu är allt ett stort frågetecken om hans mående. Men vetskapen om att en dag begrava honom kan jag inte ens tänka på.

    För mig hjälper det att det finns fler i samma situation som man kan prata med. Att man i slutändan överlever känslomässigt.

    • Anmäl
    • Svara
  10. Ida

    Jag förlorade min pappa i cancer för 2 månader sen, samma vecka fick vi veta att mamma har en ovanligt aggressiv form av cancer som inte går att bota så vi kommer förlora henne med om någon vecka bara. Min ömme fader hade otroligt bestämda åsikter om hur han ville att den sista studen skulle gå till. Det var en otrolig lättnad mitt i all sorg och allt mörker att vi hunnit prata lite om hur han ville göra med testamente och begravning så att jag och mina syskon visste att vi gjorde såsom pappa hade velat. Det är en obeskrivlig känsla att förlora sin pappa innan han hunnit bli 'gammal'. För mig ekade en textrad ur en gammal sång runt i huvudet flera veckor "min pappa var störst och starkast back in The days". Men trots allt vill jag att alla ni kommer ihåg några saker- tiden läker alla sår man tillåter den att läka, om vi bara orkar med att andas dag för dag så blir det lättare till slut. Alla känslor är ok, man får gråta, vara arg och skratta allt som man känner för just då, det finns inget rätt eller fel oavsett hur andra ser på dig. Ta den tid du behöver för ditt sorgearbete, det gäller att prioritera det viktigaste först och det viktigaste är alltid det som får dig att orka med, karriär, studier, dejta, storstäda huset eller andra 'måsten'.. allt det finns det tid för sen när livet kommer i balans igen., välj de bitar du orkar med och lämna resten till sen.

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (1)
  11. Ellie

    Livet är så himla orättvist ibland! Varför ska du behöva förlora båda två??? Tack för den styrka du ändå ger oss andra! Min mamma har cancer och kommer inte överleva. Läkarna tror att hon Max har ett par månader kvar. Jag försöker vara hos henne så mycket som möjligt. Jag vill det men samtidigt vill jag det inte eftersom det då är så svårt att tänka bort och tänks på något annat än att vi kommer förlora henne. Min kloka vackra mamma. Orättvist att hon inte kommer få bli gammal! Hon är ju bara 54 år! Stor kram till dig Ida och till alla andra som hat någon förälder som är sjuk❤️

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (1)
  12. Ida

    Jag förstår vad du menar Ellie, man vill ta bara på tiden men man behöver också stunder när man inte måste tänka på det. Min mamma skulle fyllt 52 i december om hon hade haft nog länge kvar. Jag tror att allas föräldrar önskar att deras barn gör vad som krävs för att orka med,

    . Ta hand om era hjärtan och allt som är ni. All styrka!

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (1)
  13. A

    Min pappa är nu också så sjuk att han förmodligen inte har långt kvar. Ser att detta är skrivit för några år sedan. Hur mår ni idag?

    • Anmäl
    • Svara
  14. C

    Blev helt tagen av att läsa era texter ovan. Så slående lik min/vår situation just nu. 

    Även min pappa har blivit sjuk. Hastigt och från ingenstans fick vi 2 dagar innan julafton besked om att de hittat en tumör på honom som inte går att operera. De har gett honom allt ifrån ett par månader till något år kvar att leva. Jag fyllde precis 30. Det känns alldeles för tidigt för min pappa att dö, och alldeles för tidigt för mig att förlora min älskade pappa. Han har precis gått i pension efter ett arbetsamt yrkesliv och såg framemot lite ledig tid. 

    Vi står varandra väldigt nära och rings varje dag, ibland flera gånger. Min värsta mardröm i livet har varit att någon av mina föräldrar ska bli sjuka. Jag har så länge jag kan minnas brottats med sånna här jobbiga tankar, och nu har det hänt, och jag kan inte förstå att det är sant.

    Jag har svårt att ta in att hans tid är begränsad och att han en dag om inte så längre inte kommer att finnas med oss längre. När jag väl tänker den tanken bryter jag helt ihop. Tanken att inte få fortsätta att ha det så bra som vi har i vår familj och tanken att han inte kommer få träffa mina framtida barn gör så fruktansvärt ont. Jag kämpar med att inte bryta ihop varje dag för pappas skull. 

    När det värsta händer är jag så orolig för hur mamma ska klara det hela. Och jag och min sambo som inte ens bor där de bor.

    Tänk vad orättvist allt är, och så många familjer som drabbas när någon blir sjuk. Hemska eländiga cancer.

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (1)
      • Ledsen (1)
  15. Sad

    Förlorade min pappa för 3 månader sen. 1 månad efter diagnosen tog han sitt sista andetag. Ena dagen kunde han prata nästa dag kunde han inte ens gå på toa själv. Det gör så ont fortfarande. Kan inte titta på hans bilder, läsa hans meddelanden, lyssna på hans röstmeddelanden. Bryter totalt ihop om jag försöker det. Vi var jättenära, pratade i telefon nästan varje dag om vi inte sågs. Han var så klok och vis och vägledde mig...känner mig så vilsen nu. Vill inte ens hem till mamma nu för det gör ont att vara i den lägenheten men samtidigt lider mamma så fruktansvärt.  Han var hennes allt, över 35 år som gifta...vet inte hur jag ska kunna gå vidare. Vet inte om mamma kommer klara av det, rädd att nåt ska hä da henne hela tiden 😔 önskar styrka till er alla som har förälder som är sjuka eller som gått bort

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (4)
      • Ledsen (2)

Nu visas 14 av 14 svar.

Svara på "Min pappa har cancer som han inte kommer överleva. Jag kommer fär kora han."