Hoppa till huvudinnehållet

Min moffa

Inlägget har 0 svar

  1. Rosa

    Vet helt ärligt inte vad jag ska göra. Morfar stog mig allra närmast. Han var som min pappa. Träffade honom varje dag och åt middag med han nästan varje dag. När vi fick cancer beskedet så kom de bara up bilder från när farmor dog i cancer. Allt trauma kom tillbaka och jag viste hur de skulle sluta. Prostatacacer. På slutet kunde han knappt prata han var helt borta och bara satt och gjorde konstiga ljud. Sen fick han åka in på inte ett sjukhus men ett ställe där dödssjuka låg. Jag kom dit dag 2. Han han andades inte normalt, lät jätte konstigt och så rullade bara ögonen omkring o han gjorde dem där konstiga ljuden fast mycke högre och värre. Dagen efter dog han. Han var som min pappa och känner mig ensam i de här för att jag har ganska svårt att prata om mina känslor fast  jag är ju inte de. Men nu i efterhand så känns de som om inget spelar roll längre. Jag bryr mig knappt om skolan, pluggar inte till prov, känner att jag skulle kunna bli påkörd av ett bus utan att bry mig. Och så ångrar jag att jag inte sa till han att jag älskade han oftare eller stannade längre efter att vi hade ätit middag hos dem. Skulle göra varsom helst för att få träffa han igen.

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (1)

Nu visas 0 av 0 svar.

Svara på "Min moffa "