Jag sitter på min mammas rum på sjukhuset. Hon kom hit tre veckor sen och jag har varit här dygnet runt nästan hela tiden.
Nu säger läkarna att det bara är några dagar kvar, om ens det.
Jag vet inte hur jag ska klara av det här. Jag vill ju självklart vara här för min mamma och jag vet hur mycket hon uppskattar att jag är här. Men hur ska jag hitta styrkan i mig själv när jag egentligen bara vill lägga mig i ett hörn och gråta och aldrig resa på mig igen?
Min pappa är här på dagarna men han kan inte sova över för han är också sjuk, så han behöver sin vila. Jag har inga syskon.
Finns det någon annan där ute som är/ har varit i samma situation eller någon som har något bra att säga?
Känns som att jag håller på att drunkna och har svårt att hålla mig på ytan.
Jag var i exkat samma situation med min mamma för ca 2 månader sedan. Min mamma gick bort några dagar efter att vi fått samma besked. Stanna där med henne och försök liva upp stämningen lite. Jag satt och spelade gitarr medans flera vänner kom och hälsade på mamma. Alla uppskattade det väldigt mycket. Försök att leva i nuet, ta vara på tiden. Krama henne så mycket du bara kan. Lägg allt på minnet, doften och känslan. Försök att omvända allt det jobbiga till något fint. Tänk på alla fina minnen ni har ihop. Var så positiv som du bara kan, så kan du ta hand om känslorna sen. Fast hindra inte dig själv från att gråta! Det är bara bra och fint att du kan det. Vill du har mer stöd eller något så kan jag gärna snacka mer. Du kommer få det skit tufft men det blir bättre har jag hört :)
Jag sitter på min mammas rum på sjukhuset. Hon kom hit tre veckor sen och jag har varit här dygnet runt nästan hela tiden.
Nu säger läkarna att det bara är några dagar kvar, om ens det.
Jag vet inte hur jag ska klara av det här. Jag vill ju självklart vara här för min mamma och jag vet hur mycket hon uppskattar att jag är här. Men hur ska jag hitta styrkan i mig själv när jag egentligen bara vill lägga mig i ett hörn och gråta och aldrig resa på mig igen?
Min pappa är här på dagarna men han kan inte sova över för han är också sjuk, så han behöver sin vila. Jag har inga syskon.
Finns det någon annan där ute som är/ har varit i samma situation eller någon som har något bra att säga?
Känns som att jag håller på att drunkna och har svårt att hålla mig på ytan.
Jag var i exkat samma situation med min mamma för ca 2 månader sedan. Min mamma gick bort några dagar efter att vi fått samma besked. Stanna där med henne och försök liva upp stämningen lite. Jag satt och spelade gitarr medans flera vänner kom och hälsade på mamma. Alla uppskattade det väldigt mycket. Försök att leva i nuet, ta vara på tiden. Krama henne så mycket du bara kan. Lägg allt på minnet, doften och känslan. Försök att omvända allt det jobbiga till något fint. Tänk på alla fina minnen ni har ihop. Var så positiv som du bara kan, så kan du ta hand om känslorna sen. Fast hindra inte dig själv från att gråta! Det är bara bra och fint att du kan det. Vill du har mer stöd eller något så kan jag gärna snacka mer. Du kommer få det skit tufft men det blir bättre har jag hört :)
Styrkan finns i dig, den vaknar till liv när du behöver den mest. Våga lita på Dig själv, hur läskigt det än må kännas.
Våga också be om hjälp. Du behöver inte bära allt ensam. Vänner och övrig familj kan hjälpa dig att hjälpa Dig själv klara av det.