Förlorade min mamma den 23e januari efter 3 års tid med kronisk äggstockscancer, hon blev bara 54år.. Jag var mammas pojkar även ifall jag 27 år. Men vi har alltid varit varandra nära, pratade mycket i telefon osv. Alla säger att jag var så lik henne.. Nu känns det som jag försöker att få resten av familjen/släkten att må så bra som möjligt så man själv glömmer att sörja så när det väl kommer så gör det så ont i hjärtat och magen så jag vet inte vart jag ska ta vägen... Önska jag var så stark som henne..:( Hon klagade aldrig ända in i det sista! Nu orkar jag inte skriva mer för det gör så ont av saknaden.
Förlorade min mamma den 23e januari efter 3 års tid med kronisk äggstockscancer, hon blev bara 54år.. Jag var mammas pojkar även ifall jag 27 år. Men vi har alltid varit varandra nära, pratade mycket i telefon osv. Alla säger att jag var så lik henne.. Nu känns det som jag försöker att få resten av familjen/släkten att må så bra som möjligt så man själv glömmer att sörja så när det väl kommer så gör det så ont i hjärtat och magen så jag vet inte vart jag ska ta vägen... Önska jag var så stark som henne..:( Hon klagade aldrig ända in i det sista! Nu orkar jag inte skriva mer för det gör så ont av saknaden.
mas pojk