Jag har fått en diagnos, föredrar att kalla det det.
En tumör i urinblåsan, de har tagit bort den och jag känner mig helt frisk. Jag har berättat för min fru och min dotter och sagt att det inte är hemligt men jag ser heller inget nyhetsvärde i att berätta det. Det skapar bara oro, sorg och elände.
Det käns som om jag berättar det endast lägger över något på någon annan.
Min fru vill jag berättar det för min mamma men då vet jag hela välden får reda på det, jag har inte så stora problem med det men ser inte vitsen i det.
Jag vet jag kommer gå på kontroller massa år framåt och att det kan komma tillbaka men föredrar att se framåt, ja faktiskt negligera det som läget är nu iaf.
Självklart skall man berätta till de närmsta, jag har även berättat till bla min chef och närmsta kollegor, så det inte undrar när jag behöver vara ledig.
Ni som är anhöriga på avstånd, varför ska man berätta?
Hej
Jag har fått en diagnos, föredrar att kalla det det.
En tumör i urinblåsan, de har tagit bort den och jag känner mig helt frisk. Jag har berättat för min fru och min dotter och sagt att det inte är hemligt men jag ser heller inget nyhetsvärde i att berätta det. Det skapar bara oro, sorg och elände.
Det käns som om jag berättar det endast lägger över något på någon annan.
Min fru vill jag berättar det för min mamma men då vet jag hela välden får reda på det, jag har inte så stora problem med det men ser inte vitsen i det.
Jag vet jag kommer gå på kontroller massa år framåt och att det kan komma tillbaka men föredrar att se framåt, ja faktiskt negligera det som läget är nu iaf.
Självklart skall man berätta till de närmsta, jag har även berättat till bla min chef och närmsta kollegor, så det inte undrar när jag behöver vara ledig.
Ni som är anhöriga på avstånd, varför ska man berätta?