Det är snart 1 år sedan vi fick det hemska beskedet att Pappa fått en hjärntumör. Har mått väldigt dåligt under den här tiden. Men under den senaste månaden har jag bara mått sämre. Det enda jag gör är att sover.Har liksom ingen ork eller lust att göra något. Pratar knappt med någon utan håller mig för mig själv på mitt rum. Alla känslor e bara, vet varken vad jag känner eller vad jag vill. Har även drabbats av flera panikattacker. Snälla hjälp mig vet inte vad jag ska göra :(
Det du skriver är ett vanligt beteende när en kris uppstår. Jag var likadan när min pappa var sjuk och även 5 veckor efter att han lämnat oss känner jag att jag har svårt med vissa situationer. Stängde mig inne och kunde bara fokusera på pappas sjukdom. Trött hela tiden, även nu efteråt. Allt tar tid och kommer ta tid. Får du nån hjälp? Har du pratat med kurator/psykolog. Det kånns alltid bättre att gå och prata med nån. Tycker du ska "vara" i situationen, det är ok att vara trött, och stänga Sig inne, det kommer att bli både sämre och bättre med tiden. Allt handlar om att du ska ta det i din takt och inte låta nån annan säga vad som är rätt eller fel. Försök vara stark, gör saker som du tycker är kul. Rensa tankar genom promenader/träning. Det var mitt sätt att bearbeta allt som hänt. Finns det nån som du kan prata med så vore det toppen! Var stark och med tiden blir allt klarare. Kram och styrka till dig.
Det är snart 1 år sedan vi fick det hemska beskedet att Pappa fått en hjärntumör. Har mått väldigt dåligt under den här tiden. Men under den senaste månaden har jag bara mått sämre. Det enda jag gör är att sover.Har liksom ingen ork eller lust att göra något. Pratar knappt med någon utan håller mig för mig själv på mitt rum. Alla känslor e bara, vet varken vad jag känner eller vad jag vill. Har även drabbats av flera panikattacker. Snälla hjälp mig vet inte vad jag ska göra :(
Det du skriver är ett vanligt beteende när en kris uppstår. Jag var likadan när min pappa var sjuk och även 5 veckor efter att han lämnat oss känner jag att jag har svårt med vissa situationer. Stängde mig inne och kunde bara fokusera på pappas sjukdom. Trött hela tiden, även nu efteråt. Allt tar tid och kommer ta tid. Får du nån hjälp? Har du pratat med kurator/psykolog. Det kånns alltid bättre att gå och prata med nån. Tycker du ska "vara" i situationen, det är ok att vara trött, och stänga Sig inne, det kommer att bli både sämre och bättre med tiden. Allt handlar om att du ska ta det i din takt och inte låta nån annan säga vad som är rätt eller fel. Försök vara stark, gör saker som du tycker är kul. Rensa tankar genom promenader/träning. Det var mitt sätt att bearbeta allt som hänt. Finns det nån som du kan prata med så vore det toppen! Var stark och med tiden blir allt klarare. Kram och styrka till dig.