Just nu för ett år sedan höll jag pappa i mina armar i tolv timmar o sjöng för honom, berättade hur mycket jag älskar honom, hur mycket mina barn älskar honom, pratade om minnen vi hade varit med om, vad jag tror hans barnbarn kommer göra när de blir stora, vad jag vill göra, vad han har lärt mig.. ja, allt jag kunde säga de timmarna jag hade kvar. Pappa kämpade ändå in på morgonen. Jag berättade att barnbarnen var på väg med min man o när de kom så sprang min äldsta dotter på nio år fram till moffa o höll om honom med mig. Två minuter senare blev han en ängel. Han väntade på dem.. sitter o kollar igenom pappas dator, alla hans foton från alla hans älskade resor. När han njuter av havet i Thailand, när han vandrar, håller i en orm, tänder ett ljus i ett tempel. Med sin bästa vän som tyvärr dog ett år innan pappa. Plötsligt i hjärtattack. Pappa kämpade.med cancer. Samma cancer som jag kämpat med i 20 år i år.. men jag kommer leva. Har min femte ryggoperation om två månader. Pappas var för agressiv o hann sprida sig.. saknar honom så. Han var så omtänksam, vi hade alltid roligt, barnbarnen var hans stolthet. Ja, och jag. Nu finns han fem minuter ifrån mig, på.en kyrkogård istället för att vara med oss. På nyår satt jag hos honom från tolvslaget till ett och kunde fortfarande inte förstå. Men idag, idag förstår jag. Saknar dig pappa!!! Din älskade dotter!!!
Ni har alla formats av varandras närvaro. Små bitar av vilka ni är idag är bitar av vem han var. Han kommer alltid att finnas med er. Kanske inte de vackraste eller mest tröstande orden. Men vi finns här ute, vi som har upplevt samma och vi tänker på er. Kramar och kramar igen.
Just nu för ett år sedan höll jag pappa i mina armar i tolv timmar o sjöng för honom, berättade hur mycket jag älskar honom, hur mycket mina barn älskar honom, pratade om minnen vi hade varit med om, vad jag tror hans barnbarn kommer göra när de blir stora, vad jag vill göra, vad han har lärt mig.. ja, allt jag kunde säga de timmarna jag hade kvar. Pappa kämpade ändå in på morgonen. Jag berättade att barnbarnen var på väg med min man o när de kom så sprang min äldsta dotter på nio år fram till moffa o höll om honom med mig. Två minuter senare blev han en ängel. Han väntade på dem.. sitter o kollar igenom pappas dator, alla hans foton från alla hans älskade resor. När han njuter av havet i Thailand, när han vandrar, håller i en orm, tänder ett ljus i ett tempel. Med sin bästa vän som tyvärr dog ett år innan pappa. Plötsligt i hjärtattack. Pappa kämpade.med cancer. Samma cancer som jag kämpat med i 20 år i år.. men jag kommer leva. Har min femte ryggoperation om två månader. Pappas var för agressiv o hann sprida sig.. saknar honom så. Han var så omtänksam, vi hade alltid roligt, barnbarnen var hans stolthet. Ja, och jag. Nu finns han fem minuter ifrån mig, på.en kyrkogård istället för att vara med oss. På nyår satt jag hos honom från tolvslaget till ett och kunde fortfarande inte förstå. Men idag, idag förstår jag. Saknar dig pappa!!! Din älskade dotter!!!
Ni har alla formats av varandras närvaro. Små bitar av vilka ni är idag är bitar av vem han var. Han kommer alltid att finnas med er. Kanske inte de vackraste eller mest tröstande orden. Men vi finns här ute, vi som har upplevt samma och vi tänker på er. Kramar och kramar igen.