MIn älskade mamma som hann fylla 50 har nu somnat in. Ungefär 1 år sen fick vi den hemska informationen om att hon hade tjocktarmscancer som hade spridit sig i hela buken. Hon var så stark och kämpade verkligen. I alla svåra stunder lyckades hon le eller skratta. Jag har aldrig träffat en lika underbar människa som henne. Till hösten fyller jag 21 och önskade verkigen att hon kunde ha varit med. Cancer är det äckligaste som finns, fuck cancer.
Jag håller med dig, nån äckligare vidrigare sjukdom finns inte. Min pappa somnade in 1 juli i år och han är så saknad. Han skulle fylla 64 om två dagar. :) och jag hade så önskat att han kunde fira min 30 årsdag i nov. Tillåt dig själv att sörja, gråt och skratta, umgås med dina kära och nära. Ta hans om varandra och gör något kul. Jag har själv svårt att förstå att detta hänt och vet inte riktigt vart jag ska börja för att gå vidare. Var stark för din mamma, hon hade inte velat att du stoppade upp livet och dina drömmar. Vi kämpar på båda två, och de finns med oss överallt. Stor kram till dig.
Igår fick vi det tunga beskedet att pappas cellgifter inte hade tagit och nu visste man inte vad mer man ska göra. Jag mår piss och vet inte hur jag ska orka vidare. Hur gör man?
Anonym. Hur mycket man än vill göra så finns det inget i hela världen man kan göra! Ta vara på all tid, jag och pappa fick 4 1/2 månad efter det andra "obotliga" beskedet. Prata med varann, och glöm inte bort att din pappa fortfarande är samma person. Skratta, gråt, berätta om vardagliga händelser. Vet inte hur det är med din. Men min var på sjukhuset större delen av de sista månaderna. Var sär flera timmar varje dag. Ibland dygn. Ändå känns det inte som man gjort tillräckligt. Lev som varje dag är den sista och håll inte inne på något. All styrka till dig och din familj!
MIn älskade mamma som hann fylla 50 har nu somnat in. Ungefär 1 år sen fick vi den hemska informationen om att hon hade tjocktarmscancer som hade spridit sig i hela buken. Hon var så stark och kämpade verkligen. I alla svåra stunder lyckades hon le eller skratta. Jag har aldrig träffat en lika underbar människa som henne. Till hösten fyller jag 21 och önskade verkigen att hon kunde ha varit med. Cancer är det äckligaste som finns, fuck cancer.
Jag håller med dig, nån äckligare vidrigare sjukdom finns inte. Min pappa somnade in 1 juli i år och han är så saknad. Han skulle fylla 64 om två dagar. :) och jag hade så önskat att han kunde fira min 30 årsdag i nov. Tillåt dig själv att sörja, gråt och skratta, umgås med dina kära och nära. Ta hans om varandra och gör något kul. Jag har själv svårt att förstå att detta hänt och vet inte riktigt vart jag ska börja för att gå vidare. Var stark för din mamma, hon hade inte velat att du stoppade upp livet och dina drömmar. Vi kämpar på båda två, och de finns med oss överallt. Stor kram till dig.
Igår fick vi det tunga beskedet att pappas cellgifter inte hade tagit och nu visste man inte vad mer man ska göra. Jag mår piss och vet inte hur jag ska orka vidare. Hur gör man?
Anonym. Hur mycket man än vill göra så finns det inget i hela världen man kan göra! Ta vara på all tid, jag och pappa fick 4 1/2 månad efter det andra "obotliga" beskedet. Prata med varann, och glöm inte bort att din pappa fortfarande är samma person. Skratta, gråt, berätta om vardagliga händelser. Vet inte hur det är med din. Men min var på sjukhuset större delen av de sista månaderna. Var sär flera timmar varje dag. Ibland dygn. Ändå känns det inte som man gjort tillräckligt. Lev som varje dag är den sista och håll inte inne på något. All styrka till dig och din familj!