Jag fick reda på för ungefär 1 månad sedan nu att min mamma har bröstcancer.
Jag är bosatt och jobbar i Paris som barnflicka jag är själv 22 år.
Mamma berättade allt över Skype. Hon har tydligen känt på sig att ngt var fel sedan i somras men då gick Morfar också bort i cancer (vi har en lång historia med cancer i vår släkt)
hon ville väl inte oroa någon över henne då och andra orsaker.
Iaf, hon gick tillslut till läkaren och de kunde säga direkt att hon hade bröstcancer.
När jag kom hem till Julen så fick jag veta att hon tydligen har 3 olika tumörer i bröstet och en i armhålan. Jag kunde även se på hennes bröst mörka fläckar och inåtväxande bröstvårta.
De har varit snabba med mamma och igår vart hon inlagd för operation och de hade sprutat in en vätska för att se om det spridit sig till lymfkörtlarna och det hade det så de fick ta bort mer än de trodde, även en av tumörerna har växtfast i bröstbenet.
Doktorn sa att de inte behövde ta prov på tumörerna längre då de redan kan se att cancern är agressiv och spridit sig, nu ska vi bara vänta på och se vart metastaserna? (är inte så bra på alla termer) har spridit sig för att sedan veta vad för behandling de ska göra.
Jag mår såklart jätte dåligt och känner mig väldigt ensam då jag inte har någon doktor som kan förklara vad allt detta betyder utan jag läser på nätet just de olika stadierna och hur illa det är och vad allt betyder.
Sedan vill jag ju vara med min Mamma.
Jag åker hem över helgen om en 2 veckor och ska då ta beslut om jag ska flytta hem eller inte.
Jag vet inte men jag frågar väl er lite kring just hur man ska göra när man bor i ett annat land för att vara där för sin Mamma.
Hon vill inte att jag kommer hem utan vill att jag ska stanna i Paris och följa mina drömmar osv, medan jag vill vara hos hennes och stödja henne men jag vet inte vad som är rätt och vad man ska göra?
Förstår att det är svårt att veta hur du ska göra! Kan du vänta lite med ett definitivt beslut om du ska flytta hem eller inte? Jag har förstått att många med bröstcancer klarar sig så jag hoppas att det kommer gå bra för din mamma. Lycka till med ditt beslut! Kram
Hej! Jag kände igen mig så mkt i det du skrev att jag ville skriva ett svar. Min mamma blev diagnoserad med bröstcancer januari 2012, jag var då 20år gammal. Vi fick sedan reda på att cancern hade spritt sig till lymfan, lever, njurar, lungor och skelettet. Vi bodde då i norra Norrland, 10tals mil från den typ att sjukvård hon behövde. Hon bestämde sig för att flytta söderut till släktingar och närmare sjukvård. Jag bestämde mig för att flytta med henne ner. Vi fick beskedet av den första läkaren att mamma kunde leva 5, 10, 15år med detta i kroppen och fick då hopp av att hon kunde leva iaf ett par år till. Men det gick väldigt fort nedför och cancern spred sig. Hon gick bort i slutet av sommaren, 8 månader efter diagnosen.
Jag känner igen mig väldigt mkt i beslutet du verkar brottas med och jag gick igenom samma sak då. För mig blev cancern det enda verkliga i livet, det enda jag tänkte på och att ingenting annat spelade ngn roll. Jag önskar att jag då hade ngn att prata med om cancern men även om annat eller bara umgås! Men jag flyttade ifrån alla vänner och blev väldigt ensam. Så att ha vänner, människor som bryr sig om en är jätte viktigt och veta att du inte är ensam!
Hej! Jag beklagar för att din mamma fått bröstcancer. Jag har några tips på vad du kan göra. För det första värdera. Vad är viktigast för dig? att du tillbringar tid med din mamma eller att du följer din dröm. För mig personligen skulle det vara ett svårt val, men om du tror på dig själv så klarar du mycket mer än vad du tror! Sen va ute i naturen och tänk efter helt ensam. Men du ska också vara med sådana du litar på och prata av dig. Det är bra. När jag var 10 år fick min mormor basaliom, ( enform av cancer som sätter sig på huden men kan börja växa på ben) vad jag vet, jag är bara 14 år gammal! Kort där efter dog min mormor det var mycket svårt för mig att ta, många gånger drömde jag att hon levde och så trodde jag verkligen det. Jag ville förtränga sanningen. Just nu har min mamma kanske cancer i livmodern. Hon har tagit flera prover och de har visat bra och dåligt om vartannat. Men jag stöttar henne så mycket jag kan. det är inte så lätt jag går i högstadiet på Åland den lilla ön mellan Sverige och Finland. Skolan är hård här. jag far iväg från hemmet kl.7.30 och kommer hem kl.16.15 varje dag lika dant. Och vi har 4-5 läxor varje dag som tar en halvtimme var och 3-4 prov varje vecka! Jag hinner bara göra läxorna och äta middag sen är klockan 20.00 förlåt för att jag babblar mycket om mig själv, men som jag skrev tidigare är det bra att få prata av sig. Med det sagt och mycket mer vill jag önska dig lycka till med allt du tar dig för!
Hej!
Jag fick reda på för ungefär 1 månad sedan nu att min mamma har bröstcancer.
Jag är bosatt och jobbar i Paris som barnflicka jag är själv 22 år.
Mamma berättade allt över Skype. Hon har tydligen känt på sig att ngt var fel sedan i somras men då gick Morfar också bort i cancer (vi har en lång historia med cancer i vår släkt)
hon ville väl inte oroa någon över henne då och andra orsaker.
Iaf, hon gick tillslut till läkaren och de kunde säga direkt att hon hade bröstcancer.
När jag kom hem till Julen så fick jag veta att hon tydligen har 3 olika tumörer i bröstet och en i armhålan. Jag kunde även se på hennes bröst mörka fläckar och inåtväxande bröstvårta.
De har varit snabba med mamma och igår vart hon inlagd för operation och de hade sprutat in en vätska för att se om det spridit sig till lymfkörtlarna och det hade det så de fick ta bort mer än de trodde, även en av tumörerna har växtfast i bröstbenet.
Doktorn sa att de inte behövde ta prov på tumörerna längre då de redan kan se att cancern är agressiv och spridit sig, nu ska vi bara vänta på och se vart metastaserna? (är inte så bra på alla termer) har spridit sig för att sedan veta vad för behandling de ska göra.
Jag mår såklart jätte dåligt och känner mig väldigt ensam då jag inte har någon doktor som kan förklara vad allt detta betyder utan jag läser på nätet just de olika stadierna och hur illa det är och vad allt betyder.
Sedan vill jag ju vara med min Mamma.
Jag åker hem över helgen om en 2 veckor och ska då ta beslut om jag ska flytta hem eller inte.
Jag vet inte men jag frågar väl er lite kring just hur man ska göra när man bor i ett annat land för att vara där för sin Mamma.
Hon vill inte att jag kommer hem utan vill att jag ska stanna i Paris och följa mina drömmar osv, medan jag vill vara hos hennes och stödja henne men jag vet inte vad som är rätt och vad man ska göra?
Hjälp?
Förstår att det är svårt att veta hur du ska göra! Kan du vänta lite med ett definitivt beslut om du ska flytta hem eller inte? Jag har förstått att många med bröstcancer klarar sig så jag hoppas att det kommer gå bra för din mamma. Lycka till med ditt beslut! Kram
Hej! Jag kände igen mig så mkt i det du skrev att jag ville skriva ett svar. Min mamma blev diagnoserad med bröstcancer januari 2012, jag var då 20år gammal. Vi fick sedan reda på att cancern hade spritt sig till lymfan, lever, njurar, lungor och skelettet. Vi bodde då i norra Norrland, 10tals mil från den typ att sjukvård hon behövde. Hon bestämde sig för att flytta söderut till släktingar och närmare sjukvård. Jag bestämde mig för att flytta med henne ner. Vi fick beskedet av den första läkaren att mamma kunde leva 5, 10, 15år med detta i kroppen och fick då hopp av att hon kunde leva iaf ett par år till. Men det gick väldigt fort nedför och cancern spred sig. Hon gick bort i slutet av sommaren, 8 månader efter diagnosen.
Jag känner igen mig väldigt mkt i beslutet du verkar brottas med och jag gick igenom samma sak då. För mig blev cancern det enda verkliga i livet, det enda jag tänkte på och att ingenting annat spelade ngn roll. Jag önskar att jag då hade ngn att prata med om cancern men även om annat eller bara umgås! Men jag flyttade ifrån alla vänner och blev väldigt ensam. Så att ha vänner, människor som bryr sig om en är jätte viktigt och veta att du inte är ensam!
Hej! Jag beklagar för att din mamma fått bröstcancer. Jag har några tips på vad du kan göra. För det första värdera. Vad är viktigast för dig? att du tillbringar tid med din mamma eller att du följer din dröm. För mig personligen skulle det vara ett svårt val, men om du tror på dig själv så klarar du mycket mer än vad du tror! Sen va ute i naturen och tänk efter helt ensam. Men du ska också vara med sådana du litar på och prata av dig. Det är bra. När jag var 10 år fick min mormor basaliom, ( enform av cancer som sätter sig på huden men kan börja växa på ben) vad jag vet, jag är bara 14 år gammal! Kort där efter dog min mormor det var mycket svårt för mig att ta, många gånger drömde jag att hon levde och så trodde jag verkligen det. Jag ville förtränga sanningen. Just nu har min mamma kanske cancer i livmodern. Hon har tagit flera prover och de har visat bra och dåligt om vartannat. Men jag stöttar henne så mycket jag kan. det är inte så lätt jag går i högstadiet på Åland den lilla ön mellan Sverige och Finland. Skolan är hård här. jag far iväg från hemmet kl.7.30 och kommer hem kl.16.15 varje dag lika dant. Och vi har 4-5 läxor varje dag som tar en halvtimme var och 3-4 prov varje vecka! Jag hinner bara göra läxorna och äta middag sen är klockan 20.00 förlåt för att jag babblar mycket om mig själv, men som jag skrev tidigare är det bra att få prata av sig. Med det sagt och mycket mer vill jag önska dig lycka till med allt du tar dig för!