Hoppa till huvudinnehållet

Livet är inte rättvist..

Inlägget har 2 svar

  1. Tjej minus pappa

    För 12 år sedan gick min pappa bort i cancer, efter fyra års kamp. Då var jag 3 nu är jag snart 16. Jag har inte ett ända minne av honom, vilket är det som känns jobbigast. Att alltid känna att det är något som fattas. Men jag känner mig helt själv i detta. Jag har aldrig riktigt vetta hur jag ska bearbeta sorgen? Här hemma bor jag med mamma och min bror, och mamma och jag har en ganska öppen konversation om min pappa. Men jag har aldrig visat hur jag egentligen känner inför detta ämnet för henne, alltså jag har aldrig gråtit inför henne om detta. Vilket kanske är konstigt men jag känner bara att jag får skuldkänslor att ska hon tycker att det är hennes fel om jag gråter, och hennes fel att jag inte har någon pappa. Jag har testat att gå till en kurator men det hjälpte inte riktigt. Men jag vill ha någon att prata med! Någon som har råd om vart man kan hitta någon bra person att prata med? Som kan hjälpa mig med hur jag ska bearbeta min sorg? För nu gråter jag för mig själv nästan varje kväll.. Vilket är hemskt.

    • Anmäl
    • Svara
  2. Anonym

    Testa prata med en präst eller kolla om det finns en stödgrupp för unga.

    • Anmäl
    • Svara
  3. Administratören,

    Snacka är ett nytt sätt att hitta en person som varit med om liknande saker som du. Klicka på den rosa pratbubblan för att se hur du gör!

    • Anmäl
    • Svara

Nu visas 2 av 2 svar.

Svara på "Livet är inte rättvist.. "