Hejhej, klockan är 23.11 och sitter och skriver detta medan tårarna bara forsar ner. Min pappa fick cancer för lite mer än 1 år sedan. Jag har tagit detta väldigt hårt. Detta år har varit extra jobbigt och skolan blir svårare och svårare att klara av. Får ångest av det mesta numera, om nån ställer in planer får jag panik, om nåt går för snabbt får jag panik. Inga av mina kompisar förstår mig, för ingen går igenom samma sak som mig. Tar ut väldigt mycket ilska på min mamma, som absolut inte förtjänar det. Tycker det är svårt att kontrollera mina känslor på rätt sätt. Tar ut det på andra och det är egentligen inte rättvist alls. Även fast jag levt under dessa omständigheter i över 1 år, kan jag inte riktigt ta in och acceptera att detta verkligen händer. Vad ska man göra? Behöver desperat tips från nån som förstår :(
Hejhej, klockan är 23.11 och sitter och skriver detta medan tårarna bara forsar ner. Min pappa fick cancer för lite mer än 1 år sedan. Jag har tagit detta väldigt hårt. Detta år har varit extra jobbigt och skolan blir svårare och svårare att klara av. Får ångest av det mesta numera, om nån ställer in planer får jag panik, om nåt går för snabbt får jag panik. Inga av mina kompisar förstår mig, för ingen går igenom samma sak som mig. Tar ut väldigt mycket ilska på min mamma, som absolut inte förtjänar det. Tycker det är svårt att kontrollera mina känslor på rätt sätt. Tar ut det på andra och det är egentligen inte rättvist alls. Även fast jag levt under dessa omständigheter i över 1 år, kan jag inte riktigt ta in och acceptera att detta verkligen händer. Vad ska man göra? Behöver desperat tips från nån som förstår :(