Min mamma har bröstcancer som har blivit kronisk. Det vill säga att hon aldrig kommer bli helt frisk igen. Hon har skelettmetastaser och får åka till sjukhuset och får mediciner för att bromsa sjukdomen. Hon har haft det så nu några månader. Vad jag förstår det som så kan man leva så väldigt länge. Men en del funkar det inte på. Tänk om min mamma går bort!!! Jag skulle inte klara mig utan henne!! Vi har alltid varit jättenära varandra. Hon är min bästa vän som jag kan säga allt till. Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne! Är det fler än jag som lever med den här skräcken?
Tack för ditt stöd! Det värmer verkligen att jag inte är ensam i detta! Hoppas verkligen att både din mamma och min mamma klarar sig! Vi behöver ju dom!
Hej vännen. Jag lever precis i samma skräck som du gör, min mamma har även hon kronisk cancer och får just nu inga behandlingar för att hon är för svag. Legat inne på sjukhus i flera veckor. Hon har alltid varit och kommer alltid vara nummer ett i mitt liv. Vi kan bara stötta varandra genom att veta att andra genomlider detta helvete. Kram
Du är inte ensam. Min mammas bröstcancer är också kronisk. Hon har haft det så i 3 år nu och trots att det har varit jobbigt med hennes behandling har cancern inte spridit sig mer under dessa år. Jag lever i skräck men försöker inte tänka för mycket på framtiden. Just nu är ju min älskade mamma här och ingen vet vad som händer imorgon. Försök ta en dag i taget, krama din mamma massor och distrahera dig om du får negativa tankar. Stor kram
Du är absolut inte ensam, min pappa har cancer i flera olika ställen men störst i lungan och hjärnan, han fick behandlingar men det visade sig vara kroniskt så han kommer inte överleva. Biverkningarna var så grova att dom väljer att inte ge honom mer medicin. Jag vet nu att han kommer gå bort detta år och jag lever i skräck varje dag, han har förändrats i sitt beteende så mycket att han ibland är som en annan människa. Jag älskar min pappa så mycket och jag vill verkligen inte förlora honom speciellt inte när jag är barn. Stora kramar
Min mamma har bröstcancer som har blivit kronisk. Det vill säga att hon aldrig kommer bli helt frisk igen. Hon har skelettmetastaser och får åka till sjukhuset och får mediciner för att bromsa sjukdomen. Hon har haft det så nu några månader. Vad jag förstår det som så kan man leva så väldigt länge. Men en del funkar det inte på. Tänk om min mamma går bort!!! Jag skulle inte klara mig utan henne!! Vi har alltid varit jättenära varandra. Hon är min bästa vän som jag kan säga allt till. Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne! Är det fler än jag som lever med den här skräcken?
Vet precis hur det känns :( min mamma har fått cancer och har gjort en stor operation,och det finns en chans att hon kommer dö.
Det är jag jätte rädd för.
Men du ska veta att du är inte ensam och du ska inte behöva gå igenom detta på egen hand.
Hoppas verkligen att allt kommer bli bättre KRAM!
Tack för ditt stöd! Det värmer verkligen att jag inte är ensam i detta! Hoppas verkligen att både din mamma och min mamma klarar sig! Vi behöver ju dom!
KRAM tillbaka!
Hej vännen. Jag lever precis i samma skräck som du gör, min mamma har även hon kronisk cancer och får just nu inga behandlingar för att hon är för svag. Legat inne på sjukhus i flera veckor. Hon har alltid varit och kommer alltid vara nummer ett i mitt liv. Vi kan bara stötta varandra genom att veta att andra genomlider detta helvete. Kram
Du är inte ensam. Min mammas bröstcancer är också kronisk. Hon har haft det så i 3 år nu och trots att det har varit jobbigt med hennes behandling har cancern inte spridit sig mer under dessa år. Jag lever i skräck men försöker inte tänka för mycket på framtiden. Just nu är ju min älskade mamma här och ingen vet vad som händer imorgon. Försök ta en dag i taget, krama din mamma massor och distrahera dig om du får negativa tankar. Stor kram
Du är absolut inte ensam, min pappa har cancer i flera olika ställen men störst i lungan och hjärnan, han fick behandlingar men det visade sig vara kroniskt så han kommer inte överleva. Biverkningarna var så grova att dom väljer att inte ge honom mer medicin. Jag vet nu att han kommer gå bort detta år och jag lever i skräck varje dag, han har förändrats i sitt beteende så mycket att han ibland är som en annan människa. Jag älskar min pappa så mycket och jag vill verkligen inte förlora honom speciellt inte när jag är barn. Stora kramar