Jag hade en morfar som gick bort i cancer. När han fick sin cancer hade han det i matstrupen, bröstbenet och utanför lungorna. Han fick ta en massa blodprover och röntgenbilder innan han fick påbörja en behandling. Han fick cancer beskedet i mars april någon gång. Jag blev i chocktillstånd först sen i kris och nu i en sorg eller depression. Han fick cytostatika, strålbehandling fick göra 2 operationer. Han var pigg första gången jag hälsade på honom andra gången var han trött, ont, hes och hostig. Han fick permis ibland och fick åka hem. Men komma tillbaka ungefär lika fort igen. För han blev sämre. Och sen blev han ännu sämre!! Och man kunde inte ge honom mer strålning mer eller behandling cytostatika. Mamma säger det till mig, då jag blev ledsen. Hon tyckte jag skulle hälsa på honom. Men vill minnas honom som frisk bara jobbigt att se honom lida och ha ont. Efter ca 1 vecka gick ha bort. Då jag kan knappt fatta att han finns i våra liv. När jag bor hos pappa känner jag ingen direkt sorg eller nåt när morfar var sjuk. Men hos mamma känner jag sorgen hela tiden! Min mormor är helt förstörd i en deprition tror jag... Jag var på begravningen jag o min syster o mormor grät mest...Jag känner en saknad efter morfar. Han var en skojfrisk människa och alltid glad.
Jag vet inte vem jag kan vända mig till och prata med. <3>
Hej Nära Cancer
Jag hade en morfar som gick bort i cancer. När han fick sin cancer hade han det i matstrupen, bröstbenet och utanför lungorna. Han fick ta en massa blodprover och röntgenbilder innan han fick påbörja en behandling. Han fick cancer beskedet i mars april någon gång. Jag blev i chocktillstånd först sen i kris och nu i en sorg eller depression. Han fick cytostatika, strålbehandling fick göra 2 operationer. Han var pigg första gången jag hälsade på honom andra gången var han trött, ont, hes och hostig. Han fick permis ibland och fick åka hem. Men komma tillbaka ungefär lika fort igen. För han blev sämre. Och sen blev han ännu sämre!! Och man kunde inte ge honom mer strålning mer eller behandling cytostatika. Mamma säger det till mig, då jag blev ledsen. Hon tyckte jag skulle hälsa på honom. Men vill minnas honom som frisk bara jobbigt att se honom lida och ha ont. Efter ca 1 vecka gick ha bort. Då jag kan knappt fatta att han finns i våra liv. När jag bor hos pappa känner jag ingen direkt sorg eller nåt när morfar var sjuk. Men hos mamma känner jag sorgen hela tiden! Min mormor är helt förstörd i en deprition tror jag... Jag var på begravningen jag o min syster o mormor grät mest...Jag känner en saknad efter morfar. Han var en skojfrisk människa och alltid glad.
Jag vet inte vem jag kan vända mig till och prata med. <3>
Kram Amanda
Hej Amanda
Jag pratar gärna med dig:)
Förlorade min Morfar i Hudcancer:(