Nu är det snart 6 månader sedan min älskade pappa gick bort i cancer. Det hela började sommaren -12 av att han hade svårt att svälja maten, Han var inte orolig när han gick på kontroll. Det konstaterades rätt fort att han hade matstrupscancer. Detta innebar att han skulle få operation. Men det dröjde enda till januari -13 innan den efterlängtade operationen äntligen utfördes. Min pappa har varit med om en massa operationen av olika slag genom åren och han har haft konstant värk i rygg och ben så länge jag kan komma ihåg. Detta gjorde att han inte var så orolig inför denna operation. -de öppnar väl och tar ut det som är fel, sen syr de igen det igen och jag blir frisk.
Tänk om det hade varit så enkelt. Efter operationen där det sades att de hade fått bort allt var vi hoppfulla, men pappa var dålig i omgångar och var som vanligt där emellan.
IApril, tror jag det var, så visade det sig att cancern hade spridit sig. hela sommaren var det fram och tillbaka för undersökningar och medicinering på sjukhus, korta perioder låg han inlagd.
Men hela tiden hoppades vi på en förbättring. i augusti fick vi veta att det spritt sig till lungorna och nu fick vi även veta att det inte går att bota men att medecinerna kan bromsa förloppet och att vi kan få ha pappa hos många år till. Nu mår han rätt bra. är hemma jämt, handlar och lever precis som vanligt. Han jobbar även till och från.
I september firade vi hans födelsedag som vanligt med mycket folk. Pappa var glad att så många ville komma. Han orkade dock inte vara med hela tiden, men mådde bra, men var trött.
i slutet av september en helt vanlig dag. pappa mådde bra och var och handlade mat för veckan och även en smarrig bakelse att smaska på till kvällen. Han hostar en hel del precis som han gjort ända sedan operationen i januari.
Denna kväll efter att ha njutit av en bakelse hostar han så mycket att det är något inom honom som brister. det var så mycket blod och hans liv går inte att rädda.
Sorgen kommer och går, men det går inte en enda dag utan att jag tänker på min älskade pappa.
För inte så längesen var jag på ett 99 årskalas. det var min fars mor som fyllde år. Kul att fira henne men hela tiden märktes det att det var ju någon som saknades. Så är det allt som oftast, det är någon som fattas mig.
Nu är det snart 6 månader sedan min älskade pappa gick bort i cancer. Det hela började sommaren -12 av att han hade svårt att svälja maten, Han var inte orolig när han gick på kontroll. Det konstaterades rätt fort att han hade matstrupscancer. Detta innebar att han skulle få operation. Men det dröjde enda till januari -13 innan den efterlängtade operationen äntligen utfördes. Min pappa har varit med om en massa operationen av olika slag genom åren och han har haft konstant värk i rygg och ben så länge jag kan komma ihåg. Detta gjorde att han inte var så orolig inför denna operation. -de öppnar väl och tar ut det som är fel, sen syr de igen det igen och jag blir frisk.
Tänk om det hade varit så enkelt. Efter operationen där det sades att de hade fått bort allt var vi hoppfulla, men pappa var dålig i omgångar och var som vanligt där emellan.
IApril, tror jag det var, så visade det sig att cancern hade spridit sig. hela sommaren var det fram och tillbaka för undersökningar och medicinering på sjukhus, korta perioder låg han inlagd.
Men hela tiden hoppades vi på en förbättring. i augusti fick vi veta att det spritt sig till lungorna och nu fick vi även veta att det inte går att bota men att medecinerna kan bromsa förloppet och att vi kan få ha pappa hos många år till. Nu mår han rätt bra. är hemma jämt, handlar och lever precis som vanligt. Han jobbar även till och från.
I september firade vi hans födelsedag som vanligt med mycket folk. Pappa var glad att så många ville komma. Han orkade dock inte vara med hela tiden, men mådde bra, men var trött.
i slutet av september en helt vanlig dag. pappa mådde bra och var och handlade mat för veckan och även en smarrig bakelse att smaska på till kvällen. Han hostar en hel del precis som han gjort ända sedan operationen i januari.
Denna kväll efter att ha njutit av en bakelse hostar han så mycket att det är något inom honom som brister. det var så mycket blod och hans liv går inte att rädda.
Sorgen kommer och går, men det går inte en enda dag utan att jag tänker på min älskade pappa.
För inte så längesen var jag på ett 99 årskalas. det var min fars mor som fyllde år. Kul att fira henne men hela tiden märktes det att det var ju någon som saknades. Så är det allt som oftast, det är någon som fattas mig.
det är det som är grejjen, han fattas mig.