Sjukdomen är föregått av ett förstadium med M-komponent utan tecken till myelom, såkallat MGUS (Monoklonal gammopati av oklar signifikans), som är betydligt vanligare än myelom och som ses hos drygt 3% hos individer över 50 år.

Sjukdomen myelom anses i nuläget inte botbar och behandling påbörjas först vid tecken på att cellerna i klonen gör skada av betydelse på kroppen eller vid bestämda uppfyllda kriterier när man tänker att det snart blir så. Man skiljer därför mellan icke-behandlingskrävande myelom och behandlingskrävande myelom. Har man fått diagnosen behandlingskrävande myelom uppfattas patientens klon alltid som potentiellt skadlig. Icke-behandlingskrävande myelom har flera sjuka celler än MGUS.

Symptom

Behandlingskrävande myelom kan debutera med olika typer av skador på kroppen, ensamt eller med kombination av flera.

  • Blodbrist kan uppstå, t.ex. genom att cancercellerna tar upp mer och mer plats i benmärgen, och kan ge trötthet, andfåddhet vid aktivitet, hög puls vid aktivitet, blekhet.
  •  
  • Njurarna kan påverkas, ofta via M-komponenten, med nedsatt njurfunktion. Kan i vissa tillfällen ses med skummande urin.
  •  
  • Kalkvärdet i blodet kan stiga och bli högt. Kan ses t.ex. vid skelettpåverkan. Kan göra att man blir intorkad, oklar, trött m.m.
  •  
  • Skelettpåverkan kan ses. Med eller utan symtom. Ofta belastningsrelaterad värk lokalt som tilltar över tid. I regel engageras rygg, revben, bäcken, överarmar och/eller lårben och kan ge en specifik och typisk bild på röntgenundersökning. Generellt ses ofta försvagat skelett, benskörhet, kopplat till sjukdomen.

Vem drabbas?

Myelom drabbar framförallt äldre personer, medianålder är 72 år. Sjukdomen är inte ärftlig.

Går det att behandla?

Behandlingskrävande sjukdom behandlas i regel med kombinationer av olika läkemedel för snabbare och säkrare effekt. I regel får man behandlingen på mottagning utan att läggas in. Det finns ofta möjligheter till behandlingsuppehåll eller väldigt lite behandling när sjukdomen är i lugnt skede. Generellt har det skett en kraftig förbättring av behandlingen de senaste åren som gör att allt fler lever allt längre med sjukdomen som ofta har karaktären av en kronisk sjukdom.