Back to top

Min mamma har inre lång tid kvar

Ellinor

2017-08-30 23:22:10

Min mamma har inte lång tid kvar nu. Ett par veckor ger läkaren henne, men jag vill inte att hon ska ha ont, vill att det ska vara över för hennes skull så hon slipper, men samtidigt är man självisk och tar vara på varje sekund som hon finns där. Även fast cancer har ändrat mycket hos den mamma jag är van vid så är det ju ändå min mamma som ligger där. Jag hoppar mellan hopplöshet och hopp. Ilska och sorg. Vet precis vad som kommer, men jag tror ändå att allt kommer bli som förr. Tror inte jag förstått att hon ska försvinna. Jag tror fortfarande att det här bara är en period och sen kommer hon vara där hemma pigg och glad igen. Någon som känner igen sig i förnekelse? Kommer det komma som en käftsmäll sen när hon väl är borta? Hon vann Inte denna gång, cancern vann. Jävla jävla cancer att du förstörde en sån fin människa. En sån pigg och lycklig människa. Du kom och sög ur all hennes energi. Och hon har kämpat mot dig och försökt behålla samma energi som hon hade innan och blivit så frustrerad när det inte har gått. Snart får du vila mamma, vilken kämpe du varit. Jag är tjugotvå år och cancern har hägrat i mitt liv i tre år nu. Den har sugit upp all min energi också. Jag läste underbara Claras inlägg om hennes mamma och hon beskrev allt jag känt genom åren. Snart har inte jag någon att oroa mig över. Snart slipper jag se min mamma lida, snart slipper jag höra dåliga besked och falla samman, snart är min familj frisk. Detta kommer bli det jobbigaste jag någonsin kommer gå igenom och jag stålsätter mig. Just nu lägger jag allt mitt åt sidan och lever för dig mamma. Önskar du får slippa snart. Du förtjänar så mycket mer än att tyna bort i en sjukhussäng. Du är den vackraste personen jag träffat och att få ha haft dig som mamma har varit en ära.

Ellinor - 2017-08-30 23:22:10
rose

2019-03-08 16:40:38

Till Förtvivlad

Jag förstår dig precis, det känns som man ramlat i ett hål, man försöker ta sig upp men det går bara inte. Min mamma kanske har några månader på sig, ingen vet. Varje gång folk runt omkring mig pratar om sina mammor eller berättar hur tjatiga deras mammor. Jag önskar min mamma kunde tjata på mig om hur smutsigt mitt rum är, ringa mig hela tiden och fråga vart jag är. Ingen vet vad vi går igenom. Man känner sig så ensam men egentligen är vi inte det

rose - 2019-03-08 16:40:38
Förtvivlad

2019-03-17 18:44:43

Till Rose

Jag kan verkligen relatera till det du säger. I början minns jag att jag var avundsjuk på alla som fortfarande har sin mamma. Det kunde vara så att jag såg en dotter med sin mamma på stan eller till och med min kille och hans mamma, då blev jag extremt avundsjuk. Det kändes som att alla andra hade en mamma och nästan som att dom ville slå mig i ansiktet med det. Självklart var det bara i min fantasi men det kändes verkligen förjävligt att alla andra hade en mamma och det värsta var dom som sa "jag kan inte ens föreställa mig hur det måste vara. Jag skulle aldrig klara mig om min mamma dog" osv. Dom ville såklart bara vara hjälpsamma men det gjorde mig bara mer ledsen. Önskar att det fanns nån grupp man kunde gå till, med ungdomar som också har förlorat sina föräldrar, så man kan känna sig lite mindre ensam. Det går inte att prata med dom som inte vart med om det själva, för hur mycket dom än vill förstå så kan dom inte göra det och oftast gör dom mer skada än nytta med sina kommentarer.

Förtvivlad - 2019-03-17 18:44:43
Christina F

2019-06-02 13:45:54

Till Förtvivlad.

Kära du, jag känner igen mig så mycket i din historia! I år är det 20 år sedan min mamma gick bort i äggstockscancer. Jag var tio år och min bror åtta år när hon dog. Jag känner igen mig i så mycket i det du känner angående andras mammor, eller bristen att inte ha någon själv. Även om jag är 30 år idag kan jag fortfarande känna avundsjuka på barn, ungdomar och vuxna som ännu har en mamma kvar i lovrt. Precis som du vill jag dem inget ont, men det bubblar ändå upp en viss avundsjuka och avund. Det enda som kan bota detta är nog när jag själv blir mor en dag kan jag hoppas. Som barn fick jag och min bror aldrig någon terapi varken när mamma var sjuk eller när hon dog. Därför har jag egentligen aldrig kunnat bearbeta min sorg med likasinnade, jämnåriga . Jag drömmer om min mor än idag. Ibland är det fina drömmar och ibland mardrömmar där hon dör. Det är som att uppleva att förlora henne om och om igen.... Idag har sorgen att förlorat min mor försvunnit, men saknaden efter henne kommer finnas i mig för alltid. Tiden läker alla sår och jag vet att hon är min skyddsängel som vandrar vid min sida genom livet. Jag älskar dig mamma Kerstin din dotter Christina F.

Christina F - 2019-06-02 13:45:54
Tony

2019-07-28 23:45:24

Jag fick veta att min pappa hade fått cancer den 18/11-2018 och jag är glad att jag fick vara hos honom den sista tiden innan han fick somna in stilla och lungt medan jag var vid sjukhusbädden han somnade in den 18/12-2018 nu har han fått ro och frid och slipper lida mer jag är glad att jag fick sitta hos honom och hålla honom i handen när han drog sista andetaget hoppas att han nu får vila i frid jag lever vidare på det minnet jag har av honom hoppas vi ses igen.

Tony - 2019-07-28 23:45:24
Janonym

2019-07-29 01:50:15

Tony!

Gick det endast en månad från att ni fick besked tills han lämnade jordelivet?

Vill inte vara okänslig men undrar vilken cancerform han fick när det gick så snabbt?

Janonym - 2019-07-29 01:50:15
Förtvivlad

2019-09-27 14:54:08

Till Janonym

För mig var det ungefär lika snabbt. Jag fick reda på att mamma hade cancer i början av augusti och hon gick bort i slutet av september.

Idag är det min bästa väns födelsedag och imorgon är det 2 år sedan mamma gick bort. Klockan är snart 3 och jag har inte ens gått ur sängen än... Den senaste veckan har varit så jobbig och idag vill jag vara glad och fira min kompis men det enda jag kan tänka på är mamma. Jag drömde om henne inatt, först var det mardrömmar, tillbakablickar på hennes sjukdomstid och när hon dog framför mina ögon. Men sen på morgonen var det fina drömmar. Hon hälsade på hemma hos mig, satt i min säng och såg ut precis som vanligt. I sina vanliga kläder och vanliga vikt, såg inte sjuk ut alls. Jag tog tag i hennes hand och det var så verkligt. Jag kunde känna hennes hand men jag var liksom lite halvvaken så jag kollade på klockan och det var sent. Men jag ville inte gå upp än för mamma var ju med mig. Vi satt och pratade och skrattade i sängen till klockan blev 2 och sen kunde jag inte se henne när jag blundade längre för jag var för vaken. Nu vet jag inte hur jag ska ta mig ur sängen. Vi ska åka till staden där vi begravde henne nu i helgen men jag vet inte om jag vill se hennes grav igen. Det blir för verkligt då. Hon var ju hos mig i drömmen, jag kunde se henne så tydligt. Om jag går till graven så kanske det suddas ut.

Förtvivlad - 2019-09-27 14:54:08
Anonym

2019-10-10 20:38:57

Igår fick jag beskedet om att min mamma har cancer. Enligt läkarna har tumören funnits i ett par år. Jag är i chock. Inte min mamma. Jag är helt förstörd och bryter ihop hela tiden. Jag har tagit ledigt från jobbet för att kunna vara med henne. Hon försöker att inte visa det men jag ser att hon är så rädd. Jag blir tvungen att gå iväg rätt ofta för att jag inte vågar bryta ihop framför henne. Jag vill vara stark för henne om hon inte orkar, men jag vet inte hur. Just nu sitter jag i vår tvättstuga och vill bara prata med någon som förstår. Vi vet inte mycket än och lever därför i ovisshet tills vi får svar. Det är nästan det jobbigaste, att inte veta vad man har framför sig. Jag försöker att inte se det värsta men det är fruktansvärt svårt, bara tanken att den där sjukdomen finns i henne gör mig så rädd. Jag är 23 år gammal.

Anonym - 2019-10-10 20:38:57
Anonym

2019-10-10 20:38:57

Igår fick jag beskedet om att min mamma har cancer. Enligt läkarna har tumören funnits i ett par år. Jag är i chock. Inte min mamma. Jag är helt förstörd och bryter ihop hela tiden. Jag har tagit ledigt från jobbet för att kunna vara med henne. Hon försöker att inte visa det men jag ser att hon är så rädd. Jag blir tvungen att gå iväg rätt ofta för att jag inte vågar bryta ihop framför henne. Jag vill vara stark för henne om hon inte orkar, men jag vet inte hur. Just nu sitter jag i vår tvättstuga och vill bara prata med någon som förstår. Vi vet inte mycket än och lever därför i ovisshet tills vi får svar. Det är nästan det jobbigaste, att inte veta vad man har framför sig. Jag försöker att inte se det värsta men det är fruktansvärt svårt, bara tanken att den där sjukdomen finns i henne gör mig så rädd. Jag är 23 år gammal.

Anonym - 2019-10-10 20:38:57
Anonym

2019-10-18 00:30:54

Idag har det gått 9 dagar sedan jag fick beskedet om att min mamma har cancer. Dessa 9 dagar har känts som 9 veckor. Vi vet fortfarande ingenting. Denna vecka har bestått av massa besök på sjukhuset, blodprover, röntgen och undersökningar. Vi vet att det är tjocktarmscancer och att tumören funnits i ett par år. Idag ska alla läkare kolla på provsvaren och på onsdag nästa vecka får vi reda på om den har spridit sig. Jag känner mig tom och hjälplös. Bryter ihop när ingen ser och kan inte sova om nätterna. Konstant oro över att jag kan förlora den människan som betyder allra mest för mig. Jag är rädd. Är det okej?

Anonym - 2019-10-18 00:30:54
Mimi

2019-10-18 09:57:35

Jag förstår att du är rädd! Det är vidrigt att vänta på besked! man vet ju inte om man kommer få ett bra eller dåligt svar... Hoppas att ni får ett bra svar. Att det inte spridit sig. Min pappa har också tjocktarmscancer och har opererats och får cellgifter. Dom säger att han kommer bli frisk men jag är ändå rädd att cancern kommer ta honom till slut...

Mimi - 2019-10-18 09:57:35

Skriv ett svar




Skriv in bokstäverna ovan (ej skiftlägeskänslig)

Forumregler

Forumet är till för dig upp till 30 år som står nära någon som har cancer.

Alla inlägg ska vara anonyma. Därför tillåter vi inte bilder i inläggen.Det går bra att använda sitt förnamn. Utelämna inga andra personers namn.

Vi granskar alla inlägg i efterhand och plockar bort innehåll som kan ses som stötande, kränkande eller inte följer ovanstående regler.

För att få mer kontakt med varandra än vad forumet kan erbjuda- anmäl er till vår kontaktförmedling Snacka

Reklam får inte förkomma. Länktips i foruminlägg tas bort. Här på Nära Cancer kan du hitta information och länkar som är granskade och utvalda av redaktionen. Kontakta oss gärna på kontakt@naracancer.se om du har tips på länkar vi borde lägga upp.

Materialet i forumet kan komma att användas för forskning.